Larmet gick den 6 juni kl. 18.30 Polisen i Sundsvall behövde hjälp från de Eftersökskontakterade hundekipagen. Den var en 78 årig dam som saknades i Nolbyområdet. Jag var i stan när larmet gick men förflyttade mig snabbt hem efter frågan som alltid ställs till oss: "Kan ni åka" Och självklart åker vi om vi och våra hundar är friska. Pulsen stiger alltid lite extra när man får larmet. På den ca 8 km långa resan från Sundsvalls city till min bostad hann jag gå igenom min utrustningslista i huvudet.

• Hundutrustning, spårsele,sökrullar,tjänstetecken mm
• Vatten, extra energi till hunden, hundmat
• Mina utrustning, kläder, varma kläder, svala kläder, regnkläder, stövlar, kängor. Myggmedel, extra energi till mig själv.
• Första hjälpen väskan
• Midjeväska, ryggsäck, kompass, pannlampa, ficklampa, extra batterier
• Termos med vatten, kaffe,chokladpulver jag har gjort iordning ett "överlevnadskit" (en plastlåda med lock, alltid färdig att stoppas ner i ryggsäcken) som består av frystorkat kaffe, choklad, soppa, ris- o sesamkakor,the mm  

För något som man lär sig under åren är att ALLTID se till att ta med mycket kläder, ibland är vi ute i MÅNGA timmar. Och man kan alltid plurra och bli blöt, alltså  ombyte..

Efter ca 40 min var jag om mina hundar på plats. Polisen tog emot mig och de andra hundekipagen. Vi fick reda på vad som hänt och vart den försvunna senast hade setts. Vi fick våra områden tilldelade och åkte snabbt ut för att sätta igång att jobba. Området vi skulle söka av var väldigt brant och mycket nära en stor väg. Min gamla 9 åriga schäfertik Puma med lång erfarenhet och rutin fick jobba lös med mig i skogen.

Det som är fantastiskt med gamla rutinerade hundar är att de genast vet när det är allvar. Jag undrar hur? Kanske känner de på sig att matte är extra taggad och att pulsen är högre än vid en vanlig träning? Något är det i alla fall som gör att DE VET! Puma VET att AHA nu vill matte att jag skall visa på ALLT jag hittar i skogen inte bara människovittring. Hon blir otroligt noggrann och letar i alla hålor och gropar, under nedfallna träd under granar.. Hon visar mig på flaskor (någon kan ju ha tappat det)  kläder, gamla plastburkar ALLT. På vanlig räddningsträning struntar hon fullkomligt i att det ligger en massa saker utspridda i sökområdet..Då är det endast människovittring som gäller. Vi jobbar väldigt nära varandra och har hela tiden ögonkontakt. När hon hittat något så tittar hon med en lång blick på mig och jag frågar om hon har hittat något. Då tittar hon ner på föremålet och tittar på mig igen, precis som om hon vill säga; "ja, kom och se" då går jag och tittar på hennes fynd. Ibland kan det faktiskt vara viktigt som klädplagg, glasögon eller dyl. Ibland kan det ju vara så illa som att personen vi letar kanske inte är vid liv. Och eftersom vi inte kan träna på döda människor vet vi ju inte heller hur våra hundar skulle reagera och inte heller hur de skulle tala om för oss att de fyndat. På ett annat eftersök var det just det vi letade, en död människa. Personen ifråga hade varit försvunnen flera veckor, men Polisen ville ändå ha detta område genomsökt. Då funderar man hur hundarna verkligen skulle reagera. Jag tror mig känna min hund så väl att jag kan tala om hur hon skulle reagera. Det visade hon mig under detta äldre söktillfälle. Det var så att vi skulle söka av områdena efter en väg, gå med lös hund efter denna gamla skogsbilväg. Och om hundarna visade intresse åt något håll så skulle vi hänga på. Jag såg att min Puma gick fram emot ett ganska djupt dike, Jag såg på henne att hon visade stor olust, det var nästan så att hon rös (om nu en hund kan göra det?..) Vi hade som vanligt ögonkontakt och hon "talade" om för mig att hon hittat något. Jag gick fram till diket och kände stanken, Och tänkte naturligtvis att vi hade hittat den försvunne personen - död. Men skönt nog det visade sig att hon hade hittat en död älg. Denna stund berömde jag henne väldigt mycket och talade om för henne vilken duktig hund hon var, och det var precis som om att hon då fattade att jaha matte vill att jag ska visa henne på allt jag hittar, dött eller levande. Efter berömmet och lite godis gick vi vidare varefter hon snabbt drog av till höger på vägen in under en gran och jag hann igen tänka att nu har vi hittat personen i fråga. Jag var snabb att springa efter för att se henne visa mig - en död räv...Med denna erfarenhet i bagaget så tror jag mig veta hur min hund skulle reagera vid fynd av död människa. Återtillbaka til eftersöket jag började att berätta om.

Vi hann med ca 1 timme i skogsterrängen när vi fick ett samtal om att damen var återfunnen och att vi skulle bege oss till samlingsplatsen. Där fick vi glädjande nog veta att damen var välbehållen. Hon hade gått hem - 3 mil!

Som tur var hann den inkallade helikoptern, alla orienterare samt Hemvärnet aldrig komma till platsen. Men visst kan man känna sig trygg i vårt svenska samhälle med all hjälp som går att få - om man skulle gå vilse...

Katarina

Räddningshundarna i Sundsvall rycker ut!

Torsdag 28 maj 2009 kl. 22.00 började telefonerna hos några av Sundsvalls Räddningshundekipage att ringa, vi skulle ut på storövning!

Övningen var planerad sedan drygt 5 månader tillbaka, och ekipagen hade fått veta att den 28 maj skulle de ligga i beredskap från kl.21.00

Sundsvalls Räddningshundekipage hade fått en inbjudan från de arrangerande myndigheterna om att få närvara vid övningen. Något som naturligtvis togs emot med stor entusiasm och glädje.

Alla ekipagen tog övningen på största allvar och tyckte att det var ett fantastiskt tillfälle dels att få träna sina hundar men framförallt att få visa vilket otroligt hjälpmedel en

Räddningshund verkligen är och vad vi som ekipage kan prestera.

Kl. 22.00 fick Thommie Gradin (själv Räddningshundförare men vid denna övning agerande samordnare för de inbjudna Räddningshundekipagen) order att kalla in Räddningshundarna och telefonkedjan startades omedelbart.

Ekipagen skulle infinna sig på Stenvikshamnen, Alnö senast 22.40 Väl på plats med hund, sökutrustning, flytvästar och lätt packning informerades ekipagen om lägesbilden.

Scenariot var: En restaurangbåt från Sundsvall, M/S Medvind hade kolliderat med en mindre båt strax utanför ön Tjuvholmen och att den lilla båten omedelbart sjunkit. Många människor befinner sig i vattnet och några personer från den lilla båten hade setts simma mot Tjuvholmen. Det var oklart hur många.

Räddningshundarna skulle sättas iland på ön för att söka av området efter överlevande.

Sagt och gjort, ombord med alla hundar i Kustbevakningens båt som snabbt skulle ta oss till Tjuvholmen. Alla hundar och förare var laddade till tusen och hundarna visste inte hur snabbt dom skulle komma ombord. Dessa Räddningshundar är ju fantastiska! Vad vi förare än hittar på och vad vi än ”drar ut dom” på för äventyr och träningar så tycker de att allt är så vansinnigt roligt och alltid ”toktaggade”

Väl iland på ön fick vi snabbt se en karta över ön och bestämma själva sökupplägget. Vi

bestämde oss för att dela oss i 2 och 2 ekipage. Terrängen var väldigt besvärlig på ön, höga klippor, snårigt och allmänt svårframkomligt OCH kl.var ca 23.00 – det började mörkna! Vi bestämde oss för att söka av den delen av ön som var närmast olycksplatsen där chanserna att hittade skadade bedömdes som störst. Det var bråttom! De som befunnit sig i vattnet kunde vara nedkylda, skadade och chockade.

23.04 var alla 6 ekipagen klar för att börja jobba. Vi jobbade med lösa hundar, sökte av

området för område mot olycksplatsen.

Vi tränar ikväll på Bergoms Såg, 18.30

Här är några bilder från Timrå Djur & Natur (www.timradjuronatur.se) där brukar vi låta våra fyrbenta vänner ta sig en simtur 1 gång i veckan. Tack Anki för att vi får simma våra

hundar hos Er!     

 Exa simmar på duktigt

Puma stretar imot som en galning vi trodde hon skulle vänja sig. Och faktiskt

efter den 6-7 gången så gick det lite bättre. Men det är heltäta regnkläder & gummistövlar som gäller för matte fortfarande...

Mirra är duktig tjej & matte är nöjd.  

Dags igen för avslutsträning. Vi har tillryggalagt åter 1 år bakom oss, och förhoppningsvis har vi och våra hundar blivit både klokare   och mer erfaren.

Vi brukar turas om i gruppen med att arrangera avslutningsträningarna, och i år är det min tur!

Det enda jag vill avslöja här är att ni i gruppen måste se till att ha mycket bensin i bilarna (det kan bli lite åkande) och att ni har med mer ALL utrustning. Tält (ifall ni måste övernatta..) spår/sök-utrustning, mygghattar, kompass, lampor, extra energi till er och hundarna, vatten.

Gofika kommer det att bjudas på vid er sista Checkpoint - om ni hittar dit det vill säga!

En skriftlig inbjudan kommer att skickas ut med vidare instruktioner, men boka kvällen den 14 Juni för då brakar det loss! (Se bilder från träningen nedan)

Här är först lite bilder på de ledtrådar som fanns i den rebus som skickades ut med mail till alla deltagare. Rebusen måste först lösas för att de skulle veta samlingsplatsen och Checkpoint nr 1 !

 Ex. Var ligger denna grind?

     Till Checkpoint 3: Hitta denna logga..

Till Checkpoint 2: Borrvägen symboliserades på rebusen med en bild på en borr och en bild på en väg..

    Sväng vänster vid denna skylt.. mm mm

Yes alla hittade! Var lite orolig ett tag..

När alla har hittat första området får de vidare information av folk på plats.

Tomas, Hanna & Noel anländer med sina hundar. Alla är taggade och jobbsugen!   Nettan funderar och ser ut över området. Kristina, Lisabet och Jessika avvaktar. Lilla Oyester undrar vad som pågår...

Scenario: Polisen har kallat in Räddningshundar och behöver hjälp. Det har varit inbrott på Sundsvalls Trä. Polisen har avsökt byggnaden men vittnen har sett att två, möjligen tre personer har avvikit från platsen möjligen bärande på något väska eller dyl.

Uppgift: Sök av ytterområdet runt Sundsvalls trä.  

Mix & Nettan gör sig sökredo 

Chessie verkar också vara på språng..

Misson completed: 2 personer återfunnen samt 1 st ryggsäck. 

----------------------------------------------------------------------------

Scenario 2: Några utvisningshotade invandrare har avvikit, möjligen finns de i detta område.

Uppgift: Hitta och överlämna till personal vid anvisad uppsamlingsplats.   

Första "fyndet" en ilsken invandrare som inte alls vill bli hittad och utvisad...    

Hanna är på hugget...    

Jessika & Lurvas med sitt fynd   

Nettan ser till att hela området avsöks effektivt.   

Kristina med hund verkar ha hittat något misstänkt, kan det möjligen vara...    Det gäller att vara noga, och inte missa något. Matte hänger på

Absolut! 1 st invandrare som försökte gömma sig, men det går ju inte för en hund..

Bra jobbat!

Mirra & Lisabet ska ut och jobba 

Stolt matte och glad hund

Pheadro jobbar sig framåt..

och verkar ha bestämt sig vid en container..

 Nettan visar att hunden markerar på en hög figurant.. 

Och visst är det så, den tredje invandrare är hittad. Snyggt gänget! 

--------------------------------------------------------------------------------

Område 3

Uppgift: Sök igenom området

ovan, Tomas funderar om han ska lita på hunden eller inte.. Nämnas kan att hunden hade

rätt..

Det fanns fler hundar som hittade på samma ställe - helt riktigt

Chessie verkar ha fyndat..

Men husse måste kolla för säkerhets skull.Chessie kollar utanför ifall det finns fler..

Visst hade du rätt gumman, så rätt!

Hmm misstänkt..

Mycket rätt en figurant!

Jessika behöver lite instruktioner av Nettan

Lite fika smakade bra, vi hade bla.ett gäng bevakningskillar som figuranter.   

En gröning som är glad fast han fick ligga i en sopcontainer, vilka kompisar vi har!     

Roligt eftersnack vid fikat blir det alltid   

Fler glada figgar, tack till er alla!

Och Oyester har funderade hela kvällen vad vi höll på med, men nog såg det spännande ut...          

Och visst fanns det lite tid för myyys också   

Lilleplutt - kommande generation   

En liten bildkavalkad över hur våra räddningsträningar kan se ut.

Se och gläds med oss som får hålla på med det som vi och våra hundar tycker är så roligt!! RÄDDNNG

STORT TACK till alla som ställde upp som figuranter denna kväll! Utan er - ingen träning... 

Katarina  

Och Puma tackar speciellt för den fina presenten gänget hade fixat till oss:

Denna veckas träning tillbringade vi i Sca labbet gamla lokaler som i dagarna skall jämnas med marken för att bereda plats åt den nya bron. Lite nostalgiträning alltså. Här i lokalerna har många av oss tillbringat många träningstimmar med många träningskompisar och hundar under åren.

Mycket roligt denna träningsdag var att vi hade med oss en alldeles "egen" fotograf. Erik Kulo, han kommer förhoppningsvis att kunna följa oss under några träningstillfällen och föreviga oss och våra kära hundar i de mest konstiga miljöer och situationer...

Jag hoppas Erik att vi inte tog knäcken på dig totalt!