Larmet gick den 6 juni kl. 18.30 Polisen i Sundsvall behövde hjälp från de Eftersökskontakterade hundekipagen. Den var en 78 årig dam som saknades i Nolbyområdet. Jag var i stan när larmet gick men förflyttade mig snabbt hem efter frågan som alltid ställs till oss: "Kan ni åka" Och självklart åker vi om vi och våra hundar är friska. Pulsen stiger alltid lite extra när man får larmet. På den ca 8 km långa resan från Sundsvalls city till min bostad hann jag gå igenom min utrustningslista i huvudet.

• Hundutrustning, spårsele,sökrullar,tjänstetecken mm
• Vatten, extra energi till hunden, hundmat
• Mina utrustning, kläder, varma kläder, svala kläder, regnkläder, stövlar, kängor. Myggmedel, extra energi till mig själv.
• Första hjälpen väskan
• Midjeväska, ryggsäck, kompass, pannlampa, ficklampa, extra batterier
• Termos med vatten, kaffe,chokladpulver jag har gjort iordning ett "överlevnadskit" (en plastlåda med lock, alltid färdig att stoppas ner i ryggsäcken) som består av frystorkat kaffe, choklad, soppa, ris- o sesamkakor,the mm  

För något som man lär sig under åren är att ALLTID se till att ta med mycket kläder, ibland är vi ute i MÅNGA timmar. Och man kan alltid plurra och bli blöt, alltså  ombyte..

Efter ca 40 min var jag om mina hundar på plats. Polisen tog emot mig och de andra hundekipagen. Vi fick reda på vad som hänt och vart den försvunna senast hade setts. Vi fick våra områden tilldelade och åkte snabbt ut för att sätta igång att jobba. Området vi skulle söka av var väldigt brant och mycket nära en stor väg. Min gamla 9 åriga schäfertik Puma med lång erfarenhet och rutin fick jobba lös med mig i skogen.

Det som är fantastiskt med gamla rutinerade hundar är att de genast vet när det är allvar. Jag undrar hur? Kanske känner de på sig att matte är extra taggad och att pulsen är högre än vid en vanlig träning? Något är det i alla fall som gör att DE VET! Puma VET att AHA nu vill matte att jag skall visa på ALLT jag hittar i skogen inte bara människovittring. Hon blir otroligt noggrann och letar i alla hålor och gropar, under nedfallna träd under granar.. Hon visar mig på flaskor (någon kan ju ha tappat det)  kläder, gamla plastburkar ALLT. På vanlig räddningsträning struntar hon fullkomligt i att det ligger en massa saker utspridda i sökområdet..Då är det endast människovittring som gäller. Vi jobbar väldigt nära varandra och har hela tiden ögonkontakt. När hon hittat något så tittar hon med en lång blick på mig och jag frågar om hon har hittat något. Då tittar hon ner på föremålet och tittar på mig igen, precis som om hon vill säga; "ja, kom och se" då går jag och tittar på hennes fynd. Ibland kan det faktiskt vara viktigt som klädplagg, glasögon eller dyl. Ibland kan det ju vara så illa som att personen vi letar kanske inte är vid liv. Och eftersom vi inte kan träna på döda människor vet vi ju inte heller hur våra hundar skulle reagera och inte heller hur de skulle tala om för oss att de fyndat. På ett annat eftersök var det just det vi letade, en död människa. Personen ifråga hade varit försvunnen flera veckor, men Polisen ville ändå ha detta område genomsökt. Då funderar man hur hundarna verkligen skulle reagera. Jag tror mig känna min hund så väl att jag kan tala om hur hon skulle reagera. Det visade hon mig under detta äldre söktillfälle. Det var så att vi skulle söka av områdena efter en väg, gå med lös hund efter denna gamla skogsbilväg. Och om hundarna visade intresse åt något håll så skulle vi hänga på. Jag såg att min Puma gick fram emot ett ganska djupt dike, Jag såg på henne att hon visade stor olust, det var nästan så att hon rös (om nu en hund kan göra det?..) Vi hade som vanligt ögonkontakt och hon "talade" om för mig att hon hittat något. Jag gick fram till diket och kände stanken, Och tänkte naturligtvis att vi hade hittat den försvunne personen - död. Men skönt nog det visade sig att hon hade hittat en död älg. Denna stund berömde jag henne väldigt mycket och talade om för henne vilken duktig hund hon var, och det var precis som om att hon då fattade att jaha matte vill att jag ska visa henne på allt jag hittar, dött eller levande. Efter berömmet och lite godis gick vi vidare varefter hon snabbt drog av till höger på vägen in under en gran och jag hann igen tänka att nu har vi hittat personen i fråga. Jag var snabb att springa efter för att se henne visa mig - en död räv...Med denna erfarenhet i bagaget så tror jag mig veta hur min hund skulle reagera vid fynd av död människa. Återtillbaka til eftersöket jag började att berätta om.

Vi hann med ca 1 timme i skogsterrängen när vi fick ett samtal om att damen var återfunnen och att vi skulle bege oss till samlingsplatsen. Där fick vi glädjande nog veta att damen var välbehållen. Hon hade gått hem - 3 mil!

Som tur var hann den inkallade helikoptern, alla orienterare samt Hemvärnet aldrig komma till platsen. Men visst kan man känna sig trygg i vårt svenska samhälle med all hjälp som går att få - om man skulle gå vilse...

Katarina

Hej alla, ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen....:) numera använder ju det flesta bara facebook och så även vi i K9, facebook är dessutom ett utmärkt ställe att snabbt skriva in träningar, lägga in bilder osv.   Vi i Team K9 fortsätter såk...

Önskar er alla en riktigt GOD JUL och GOTT NYTT ÅR!   Då orken och framförallt TIDEN inte har funnit att uppdatera denna blogg så hoppas jag att 2016 kommer med mer krafter och tid all hålla igång denna blogg. Vi tränar trots allt varje vecka...

Vet inte om det är vi som har för mycket att göra eller om tiden går fortare...men nu är vi tillbaka, iallafall delar av Team K9.     Vår grupp håller på att förändras och några medlemmar har slutat av olika anledningar. Vi kommer under hösten...

En riktig glad påsk önskar vi alla vår vänner!      Delar av K9 har deltagit på en Specialsök helg i Sundsvallsområdet med Instruktör Emma Hammar från Hundreda. Helgen blev superbra för 8 deltagare som fick fördela tiden med halvdag Special...

Med sorg i hjärtat måste jag berätta att min   Exa   har lämnat mig. Hon blev endast 7 år och 10 månader. Med 25 år som schäferägare har jag blivit "bortskämd" med att få gamla hundar, mellan 12-15 år. Tyvärr blev det inte så denna gång. Tiden kä...