Istället för att gruva Er för den mörka hösten, njut av den istället!

Titta på träden alla vackra färger, tänd ljus och myyyyys. Gärna med en mjuk päls intill er..

I Regnbågslandet

På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågslandet

När ett djur som varit särskilt betydelsefullt för någon dör,

så kommer de till Regnbågsbron.

Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner

så att de kan springa och leka tillsammans.

Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,

och våra vänner har det varmt och skönt.

Alla djur som varit sjuka och gamla

blir återställda och vigör;

De som varit skadade och handikappade blir friska och starka igen,

precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.

Djuren är glada och nöjd, utom för en liten sak;

de saknar någon speciell som de varit tvungna att lämna kvar.

Alla springer och leker tillsammans,

men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.

Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.

Hons springer plötsligt från gruppen, flyger över det gröna gräset,

hennes ben bär henne fortare och fortare.

Hon har sett dig och du och din speciella vän möts till slut igen.

Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,

dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,

och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur

som så länge varit frånvarande från ditt liv

men aldrig från ditt hjärta,

sen går ni över regnbågsbron tillsammans...

   Min "fosterdotter" Selma finns inte längre bland oss. Hon har rest till regnbågslandet. Där får hon träffa sina gamla kompisar, där är alla friska.

Selma blev 10 år. Selma har bott hos mig och min familj från och till under 6 år. När Selmas matte & husse skulle ut och resa var Selma hos mig.

Selma var en bestämd liten dam av rasen Irish soft weaten terrier. Hon hade mycket bestämda åsikter, och hon vaktade ALLTID maten med sitt liv...

En dag i september månad 2010, bytte jag och familjen hundbil. Då tänkte jag på Selma. Det var snart oktober och då brukade Selma alltid komma för att stanna under 5-6 veckors tid. Jag tänkte att denna bil blir nog bra även för Selma som brukade få åka i bur i baksätet på vår bil. På kvällen samma dag fick jag ett SMS från Selmas matte som i sin förtvivlan inte kunde få rösten att hålla för ett telefonsamtal till mig, Selmas fostermatte. I sms:et stod det att Selma var sjuk, livmoderinflammation och att hon dagen efter kl. 17.00 skulle få somna in.

Jag svarade Selmas matte, att de trots sin sorg måste försöka att tänka på alla de fina åren de fått med sin hund och att de skulle krama om Selma och hälsa henne att hon och jag så småningom skulle träffas i regnbågslandet och att Selma skulle förstå...

Det var som ett slag i magen. Trots att det var lite jobbigt med en tredje tik i familjen och trots att två av dom inte alls tyckte om varandra så hade jag ändå börjat att liksom "längta"..

Kvällen, natten och dagen därpå var jobbiga. Hela tiden cirkulerade tankarna runt Selma. Skulle jag åka för att vara med kl. 17? Skulle jag erbjuda mig att åka med Selma (jag visste att hon avskydde att gå till veterinären) Kanske kunde jag på så sätt lindra hela processen, om det går att lindra? Samtidigt som jag kände att jag i så fall kanske trängde mig på Selmas husses & mattes egna sorgearbete. Jag bestämde mig för att låta bli. När kl. var 17 tändes i vårt hus ett ljus vid middagsbordet. Det ljuset fick följa med in i sovrummet på natten. Det var mycket svårt att somna och när ljuset till slut slocknade så visste jag att hon var borta.

Fick dagen efter ett till SMS från Selmas matte som talade om att Selma inte hade behövt på darrande ben gå in till veterinären utan lugnt och fint fick somna in i tryggheten i sin bil. Det kändes skönt för reservmatten att få veta..

Min Lilla Selma hade rest till Regnbågslandet. Tack för alla de fina åren vi fick, för alla utmaningar och skratt som du bjöd på med din alldeles speciella personlighet.

Hundens tal till matte   

Jag har ristat mina klor i mattes hjärta att hon är min. Rakt i mina ögon har hon lovat mig trohet.
Jag lägger mitt huvud i hennes hand,
för hon tycker om mig. Hennes svala händer leker över mitt heta skinn.
Innan jag somnar ser jag in i hennes ögon
för att när jag sover ha hennes bild i mitt minne. När jag vaknar finns hon alltid där.
Jag är trygg nära hennes kropp för hon vaktar mig.
Hon är trygg nära min mjuka päls för jag vaktar henne. Jag följer varje steg hon tar,
jag lyssnar på varje ord hon ger. Jag har ristat med mina klor i mattes hjärta att hon är min 

En kall nos.
Ett par fuktiga, runda ögon.

En varm blick.
En tass som lyfts och ett huvud som läggs på sned.
Öron som försöker uppfatta och förstå...

Din hund.
Han bad inte få komma till Dig.
Han bara kom för Du ville ha honom.

Han kom till Dig för att ge Dig vänskap
då andra sviker,
sympati då andra är emot Dig,
Han kom för att ge Dig kärlek
då Du känner Dig ute lämnad,
sällskap då Du är ensam.

Han gör Dig på gott humör då Du är ledsen
tar emot Dig med glädjetjut
då Du äntligen kommer hem.

Han är någon som behöver Dig,
någon att smeka, leka med
och ha roligt med.

Han är beroende av Din omtanke
och Din kärlek.
Han protesterar inte
då Du missförstår honom.

Han är utlämnad till Dig
på gott och ont.

Han ger Dig sköna,
avkopplande promenader.

Han ger Dig sällskap.
Han ger Dig kärlek och glädje.

Han vaktar och skyddar Dig.
Han varnar om främmande kommer.

Han överger Dig inte så länge han lever.
Han ger Dig trygghet.

Vad ger Du?

En hund har inget behov av flotta bilar, stora hus eller märkeskläder.

Statussymboler har inget värde alls.

En vattendränkt pinne duger alldeles utmärkt.

En hund dömer inte andra efter deras färg, tro eller klass utan efter vilka de är på insidan.

En hund bryr sig inte ifall man är rik eller fattig, utbildad eller analfabet, smart eller trög.

Ge den ditt hjärta och den ger dig sitt.