Nytt år. Tiden går alltför fort, den fullkomligt rusar iväg. Trodde igår att min gamla schäfertik (ska fylla 10 år den 13 april) Puma lämnade mig. Hon kollapsade i skogen under vår promenad. Men mitt i min förtvivlan så märkte jag att hon andades och tankarna kom:

• Vad gör jag?
• Numret till jourveterinär?        
• Ska jag bära henne?
• Orkar jag?

Efter 30 sek. så "kom hon tillbaks" reste sig och ville fortsätta promenaden. Skulle vi våga? Men samtidigt så tänkte jag att, ska hon dö så är det inte den sämsta döden - i skogen tillsammans med matte och lillasyster Exa. Så vi gick vår promenad, kom hem igen och hon uppförde sig helt normalt. Nu blir det veterinärbesök för att kolla om hjärta och annat fungerar som det ska. Men en tankeställare fick jag som matte.

Så, alla vänner: Ta vara på tiden, den är alltför kort med våra fyrbenta.

Puma och jag har gjort en fantastisk resa tillsammans sedan 2001 när hon som liten skrutt kom hem till oss och jag vill inte att den resan ska vara slut ännu... 

Efter veterinärbesök har det visat sig att min älskade Pumas hjärta fortfarande tänker vara med ett tag (phu) och jag kommer att fortsätta att aktivera den gamla damen varje vecka med Räddningsträning och simning dock med lite större ödmjukhet än tidígare..  

För en gammal Räddningshund vore livet inte värt att leva utan träning.

Katarina

Vi tränar på Bröderna Edstrand måndag 24 januari 18.30