Exa och jag har varit på vår första Försvarsmaktsövning. Övningen pågick för oss i 4 dygn. Efter att ha pysslat med Räddningshund under många år så är detta för mig något helt nytt. Bara det att vara grönklädd och inte rödklädd är nog så svårt.

Övningen var från torsdag till söndag och vi hundförare hade ingen hundtjänst förrän på lördag morgon. Alltså fick Exa stanna hemma och bli upphämtad av mig inför lördagens övningar. Hade ingen lust att ha henne sittande i bilen och ständigt behöva ha dåligt samvete för att inte hinna med lilla damen. Det var dessutom ganska varmt ut (iallafall på dagarna)nätterna i tälten var lite kallare..

På lördag var det då äntligen dags för lite hundtjänst (som vi hade längtat! )  gruppen delades in i två grupper och vi begav oss av till skogen. De som ville fick möjlighet att låta hundarna åka i hundtransportvagn. Det hade Exa aldrig fått prova och så klart så måste vi prova det! Under dagen följde några övningar där vi fick träna med att ha en hel grupp med oss. En hund spårade och vi hade med oss två "säkrare" på sidan samt en hund som "släpande hund". Min Exa fick uppdrag att gå som släphund den första biten. Och det kan jag säga att vi verkligen behöver träna på! Herregud med den hunden! Som alltid ska vara i täten, som jag slet! Men nyttigt, nyttigt! Vi passerade två huggormar i spåret, tack och liv så var det ingen som blev biten. Nu får man vara lite försiktig i skogen..  

Söndagen var också ämnad för en del hundtjänst. Tyvärr blev det inte så för mig eftersom jag hade ett skjutprov att klara av för att få godkänt i min förra Försvarsmakts kurs, Skyddsvakt. Men mina snälla kamrater såg minnsann till att Exa ändå fick följa med till skogen och få träna på ljud och vind utan matte och det gick så bra så bra. Tack för det kamrater!  

Kan också berätta att skjutprovet nu är avklarat och godkänt.  

Och helt plötsligt så var denna helg slut och Exa och jag hade avklarat vår första övning tillsammans. Nu ser vi fram emot att få vidarutveckla vår spårträning och kanske lite annat smått och gott som en Försvarsmaktshund kan ha nytta av.

Och visst kan jag erkänna att det kändes det lite häftigt när alla 250 grönklädda stod uppställd i givakt och Överstelöjtnant hälsade oss alla godmorgon med sin starka stämma, och vi svarade: GODMORGON ÖVERSTELÖJTNANT! Man kände sig faktiskt stolt och väldigt svensk på ett konstigt sätt..

Man lär så länge man lever!

Soldat Nordin med hund

Mycket roligt har man ihop med sin hund, mycket spännande får man uppleva tillsammans.

Men när hunden blir sjuk eller gammal då tvingas man som hundägare att ibland fatta stora känslomässigt jobbiga beslut.

Har idag fått besked från veterinär att min gamla Puma nyss 10 år fyllda -

  - En dam med mycket värdighet och pondus.

                             - En dam som åldrats med heder och som under hela sitt långa

                               hundliv har jobbat hårt och intensivt.

- har drabbats av en juvertumör.

Puma kom till oss som en liten skrutt från Uppsala. Hon var den minsta valpen i kullen och vi valde mellan henne och en kullsyster. Jag bestämde mig snabbt när jag fick Puma i min famn och hon lade sin haka på min axel och tittade in i mina ögon.

Hon var min!

Och min har hon varit, hon har varit en ständig följeslagare som följt mig i allt som jag gjort. Ibland lite motvilligt men aldrig motsträvigt. Skulle jag säga åt henne att gå genom eld, så har hon nog gjort det.

Vi har fått en underbar tid tillsammans. Gjort en härlig resa tillsammans. Vi har gått kurser, tävlat, kämpat på tillsammans i vått & torrt, i ur & skur. Tagit oss igenom en Räddningsutbildning, där många (även jag) ibland tvekade över Pumas förmåga som Räddningshund.

Det visade sig att hålla hela vägen ut, och hon certades 2005 till min stora glädje. Räddningen har berett oss både mycket glädje.

Puma fick gå i pension 2010 den dagen hennes ”lillasyster” Exa tog över rollen som familjens tjänstehund samt även Eftersökshund med E-kontrakt hos Polisen i Sundsvall

Puma har under våren haft 2 kollapser som visade sig som någon typ av anfall med stelhet och krampanfall som varade en kort stund (som små ”tia-attacker” ) Därefter kvicknade hon till igen och allt var som vanligt. Dessa anfall gör också att man funderar på hur Puma skulle klara av en operation.

Vår veterinär säger att visst går juvertumören att operera, allt går ju.

Frågorna är många:

Hur klarar hon en operation?

Hon har levt ett intensivt och bra liv. Har hon levt sitt liv?

Ska vi utsätta henne för detta? Orkar hon?

Hur blir hennes liv efter en operation?

Beslutet är mitt och ingen annans – det är svårt för en hundägare

Stort Grattis till de K9 ekipage som gjorde godkänt inträdesprov till Räddning den 1 maj i Sundsvall!

De godkända ekipagen är:

Hannah & Hera  

Eva-Lena & Oyester

Jessika & Lurvas

Bettan & Copper

Vi i K9 önskar er lycka till under er kommande Räddningshundkurs och håller tummarna för att ni även kommer att göra ett godkänt slutprov.