Mycket roligt har man ihop med sin hund, mycket spännande får man uppleva tillsammans.

Men när hunden blir sjuk eller gammal då tvingas man som hundägare att ibland fatta stora känslomässigt jobbiga beslut.

Har idag fått besked från veterinär att min gamla Puma nyss 10 år fyllda -

  - En dam med mycket värdighet och pondus.

                             - En dam som åldrats med heder och som under hela sitt långa

                               hundliv har jobbat hårt och intensivt.

- har drabbats av en juvertumör.

Puma kom till oss som en liten skrutt från Uppsala. Hon var den minsta valpen i kullen och vi valde mellan henne och en kullsyster. Jag bestämde mig snabbt när jag fick Puma i min famn och hon lade sin haka på min axel och tittade in i mina ögon.

Hon var min!

Och min har hon varit, hon har varit en ständig följeslagare som följt mig i allt som jag gjort. Ibland lite motvilligt men aldrig motsträvigt. Skulle jag säga åt henne att gå genom eld, så har hon nog gjort det.

Vi har fått en underbar tid tillsammans. Gjort en härlig resa tillsammans. Vi har gått kurser, tävlat, kämpat på tillsammans i vått & torrt, i ur & skur. Tagit oss igenom en Räddningsutbildning, där många (även jag) ibland tvekade över Pumas förmåga som Räddningshund.

Det visade sig att hålla hela vägen ut, och hon certades 2005 till min stora glädje. Räddningen har berett oss både mycket glädje.

Puma fick gå i pension 2010 den dagen hennes ”lillasyster” Exa tog över rollen som familjens tjänstehund samt även Eftersökshund med E-kontrakt hos Polisen i Sundsvall

Puma har under våren haft 2 kollapser som visade sig som någon typ av anfall med stelhet och krampanfall som varade en kort stund (som små ”tia-attacker” ) Därefter kvicknade hon till igen och allt var som vanligt. Dessa anfall gör också att man funderar på hur Puma skulle klara av en operation.

Vår veterinär säger att visst går juvertumören att operera, allt går ju.

Frågorna är många:

Hur klarar hon en operation?

Hon har levt ett intensivt och bra liv. Har hon levt sitt liv?

Ska vi utsätta henne för detta? Orkar hon?

Hur blir hennes liv efter en operation?

Beslutet är mitt och ingen annans – det är svårt för en hundägare