För en hundförare innebär en alldeles vanlig promenad inte alls en alldeles vanlig promenad.

En promenad för oss innebär:

• Att vi måste ha bilen nära, för vi har så mycket hundträningsgrejer
• Att fickorna alltid är överfulla med godis av alla de slag
• Att kameran är med
• Att alltid "promenera" i områden som är av högsta intresse för oss dvs. bilskrotar, soptippar, värsta ratiga skogarna, parkeringshus eller andra "spännande" platser
• Att midjeväskan finns i den medhavda bilen för att snabbt kunna utrustas med spårsele, uppletande föremål eller andra nyttigheter som vi kanske kan ha användning av under promenaden

Här följer några bilder som exempel på en helt vanlig promenad för en hundförare

Hoppsan ett cementrör av allra bästa sorten. Det måste vi genast prova! Puma väntar på sin tur..  

och Exa tycker att hon tar alldels för lång tid på sig

Det här är kul matte!

som vid snart 4 års ålder vet att matte vill att hon ska "posa" ibland...

Hälsningar från webmaster vid en skön höstpromenad i november

I vår hundfamilj har det kommit en katt bland hermelinerna, nja eller kanske det är en katt bland hundarna...

När familjens ena dotter tillfälligt flyttade hem hade hon med sig i boet - EN KATT! Ojojoj tänkte vi hur ska detta gå?

Vi installerade genast och omgående ett stort antal kompostgrindar (tack alla tillverkare för denna universalprodukt, hur kunde man tidigare leva utan detta??) Huset kom att se ut som någon slags grön labyrint med hinder som skulle passeras för att komma in i kök, sovrum, hall, vardagsrum mm mm. Ibörjan öppnade vi dom men efter några dagar försökte vi istället lite "graciöst" kliva över dom, på mer eller mindre smakfulla sätt...

Men denna lilla katt, jag kallar honom Missemojen, men han ska enligt dottern väl kallas Lovis eftersom han är en katt med Norsk skogskattblandning i blodet minsann och har tofsar i sina små öron precis som ett Lodjur.

Denna raket katt (han är snabb..) han tyckte minnsann inte om att det sattes upp gröna hinder överallt i huset så han hoppade helt sonika över dom (eller så var han självmordsbenägen) rakt in till två stora (hungriga..nja) schäfertikar! och vi trodde att nu är hans sista stund kommen.. men man ska aldrig säga aldrig har jag nu börjat lära mig efter snart 50 år i livet. Denna lilla tofskrake tyckte att hundarna var jättemysiga och ville gärna umgås med dom. Hundarna, ja dom blev nog först lika förvånad, och förskräckt som oss andra men sedan har dom också vant sig.

Numera går jag först en promenad med två hundar för att sedan byta ut dessa mot en något mindre - katt. Jag är inte förtjust i innerkatter och tycker att han måste få uppleva gräs under tassarna. Så det blir en något kortare kattpromenad. Jag håller just nu på att lära honom hur ett träd ser ut. Jag håller upp honom mot trädet och säger: "Det här är ett träd, det kan man klättra i". Han har ännu inte förstått hur man ska göra, trots att jag har hållit upp honom mot trädet och mitt nästa steg blir atagligen att visa honom hur man gör...(till mina döttrars förskräckelse) Det finns de som säger att man minsann inte alls ska ta ut innekatter för då börjar dom till slut att kräva att vara ute, men det struntar jag i - för jag vill i allafall att denna lilla tofsgosse ska få känna lukt av skog, känna gräs under tassarna och få lyssna till fåglarna...

Idag finns inte längre några gröna hinder i vägen i vårt hus, Missemojen ja Lovis då går omkring som en kung. Och Exa den yngre tiken och katten umgås som de bästa kompisar. De leker tillsammans och Lovis ser gärna och ofta till att springa riktigt fort och Exa är så klart snabb på att hänga med! Gamla damen Puma är en mer stillsam typ. Hon iaktar mer och spana,r något som Lovis uppskattar mycket när han är på det humöret. Han stryker sig gärna mot Puma och igår tvättade han henne i öronen för att sedan lägga sig ner nära intill den stora schäferkroppen. Allt medan jag stod stilla och studerade och samtidigt förbannade mig själv över att kameran inte fanns inom räckhåll.

Tänk vad dom ständigt förvånar oss våra djur.

Katarina  

Vi sörjer tillsammans med en kamrat att Mr Cattledog, Red Alert's Dewi har lämnat oss.

Han har tillsammans med alla andra fyrbenta vänner rest till Regnbågslandet.

Det är alltid tungt när man tappar en kär familjemedlem. Någon man upplevt glädje och sorg med. Speciellt när de måste lämna detta jordeliv pga sjukdom som i Dewis fall. Skickade denna vers till Dewis matte som en liten liten tröst i hennes och familjens sorgearbete. Läs versen nedan:

A letter from your pet in heaven
To my dearest family,
some things I'd like to say.
But first of all, to let you know,
that I arrived okay.

I'm writing this from the Bridge.
Here I dwell with God above.
Here there's no more tears of sadness.
Here is just eternal love.

Please do not be unhappy
just because I'm out of sight.
Remember that I am with you
every morning, noon and night.

That day I had to leave you
when my life on earth was through,
God picked me up and hugged me
and He said, "I welcome you.

It's good to have you back again,
you were missed while you were gone.
As for your dearest family,
They'll be here later on."

God gave me a list of things,
that he wished for me to do.
And foremost on the list,
was to watch and care for you.

And when you lie in bed at night
the day's chores put to flight,
God and I are closest to you...
in the middle of the night.

When you think of my life on earth,
and all those loving years,
because you are only human,
they are bound to bring you tears.

But do not be afraid to cry:
it does relieve the pain.
Remember there would be no flowers,
unless there were some rain.

I wish that I could tell you
all that God has planned.
If I were to tell you,
you wouldn't understand.

But one thing is for certain,
though my life on earth is o'er.
I'm closer to you now,
than I ever was before.

There are rocky roads ahead of you
and many hills to climb;
But together we can do it
by taking one day at a time.

It was always my philosophy
and I'd like it for you too;
That as you give unto the world,
the world will give to you.

If you can help somebody
who's in sorrow and pain;
Then you can say to God at night...
"My day was not in vain."

And now I am contented...
that my life was worthwhile.
Knowing as I passed along
I made somebody smile.

God says: "If you meet somebody
who is sad and feeling low;
Just lend a hand to pick him up,
as on your way you go.

When you're walking down the street
with me on your mind;
I'm walking in your footsteps
only half a step behind."

"And when it's time for you to go...
from that body to be free.
Remember you're not going...
you're coming here to me."

RIP Dewi- vi kommer aldrig att glömma dig. Team K9