Vilse i Junseleskogarna

Onsdag den 28 augusti ringde en 47 årig kvinna till sin son och berättade att hon var vilse i skogen. Hon hade också med sig sina två hundar. Han larmade i sin tur Polisen och ett eftersöksuppdrag var ett faktum.

Polisen använder sig först av egna resurser men om tiden går och de behöver stöttning kallar de in E-kontrakterade hundar, Hemvärd och ibland fler resurser som orienterare eller privatpersoner.

Jag och min hund Exa har E-kontakt med polisen i Sundsvall och står i ständig "stand-by" för att vid behov hjälpa till.

Och när man hör på nyheterna att någon är saknad då skärper man alla sinnen med en adrenalinhöjning till följd...

Torsdag den 29 augusti fortsätter sökandet och nu har alltså personen i fråga varit i skogen över natten. I norrlänska skogar är temperaturen inte så hög den här tiden på året...Torsdagen går och inte förrän vid 16 tiden fick vår kontaktperson bekräftat att Polisen ville ha vår hjälp. Då vi hade ca 30 mil för att nå till detta område så

bestämdes det att vi skulle vara på plats på fredag morgon.

Två ekipage åkte tidigt och var på plats vid 7 tiden fredag morgon, medan jag (som har valp i familjen) snällt fick invänta på valp vakten innan jag och Exa kunde sticka hemifrån vid 6.30

Jag kom till platsen vid 10 tiden, fick information och tilldelning av område, sedan var det bara att sätta igång. Man vill verkligen ta vara på varenda minut när det gäller eftersök av försvunna personer. Man vet ju att någonstans där ute i stora skogen finns det en person som behöver hjälp och vi ser också på mycket nära håll dennes anhöriga. Vilket kan vara både på gott & ont, beroende på insatsens slut. Tyvärr är det inte alla gånger den saknade hittas vid liv.

Vi tre hundekipage jobbade på i första området vilket var (som vanligt) ett svårframkomlig område med mycket höga bergsskrevor osv. Fick nya områden eftersom vi blev klar, vi såg en massa engagerade människor som hjälpte till överallt, vi såg helikoptern som också jobbade på.

Något som är svårt vid eftersök är att inte bränna ut sig själv och hunden. Att tänka på att vi kanske ska jobba i MÅNGA timmar.. Man vill ju så gärna hitta! Men eftersom vi går ensam med hund i skog så gäller det att tänka på säkerhet i första hand, vi får inte bli skadad och på så sätt bli en belastning för insatsen istället för en resurs. Tänka på att dricka mycket, inte glömma bort att fylla på magen med lite mat ibland..fast man egentligen inte alls vill tänka på fika eller mat utan bara "köra på"...

Det kan bli många steg i oländig terräng, många timmar i sökskogen...

Vid 16 tiden fick vi besked om att personen är återfunnen, och nästa tanke är då? Lever personen?

Jadå personen är vid god vigör!! Yes!

Den känsla som man då får i hela kroppen går inte med ord att beskriva!

  Man blir så LYCKLIG så man ibland skriker rakt ut! Härligt!  

Kvinnan hade gått närmare 1 mil, varit ute i 2 dygn i en skog där det sägs vara mycket björn..Hon hade alltså övernattat 2 nätter utomhus. Jag tror att denna kvinna kan skatta sig lycklig att hon hade sina två hundar   med sig, både som sällskap och som värmekälla under natten!

Hunden - människans bästa vän!

Skönt att det gick bra och att vi trötta men nöjda kunde återvända hemåt igen, en resa på 3 timmar. Vad gör man inte för sina medmänniskor, och vad gör man inte för att få använda sin hund till det den helt enkelt är BÄST på:

Att ställa upp för oss tvåbenta, i vått & torrt, i ur & skur!

Hundförare Katarina med hunden Exa

Stora Grattishälsningar till Bettan & Copper som i helgen lyckades med konststycket att bli uppflyttat i två grenar!

Vilken prestation och vilket ekipage!

31/8 Matfors BK, uppflytt högre spår 560.5 P

1/9 Matfors BK, uppflytt högre sök + klassvinst med 476 P

Bettan säger lite försynt " jag är så nöjd med min hund" vet du Bettan?

K9 är SÅ NÖJD MED DIG och din hund 

GRATTIS!