Ja då har vi avklarat Certprov för Räddningshund i Umeå. Av fem provande blev två godkända.

Proven är riktigt tuffa, både för hundar & förare. Det är mycket nerver en provdag.

så här ser ruinen ut i sommartid, farligt och halt på vintern...

Trots att provet hölls i november så klarade vi oss från snön, endast lite snö på plats men tur nog så var det inte så halt på ruinen, något vi hade fruktat.

Som "gammal"   Räddningshundförare, hjälpinstruktör, provledare denna dag var tom jag nervös.

Det är mycket som gäller...nu ÄR det vinna eller försvinna, för provet får inte göras om.

Inte blev nerverna bättre av att en av de provande förarna krockade på vägen upp till Umeå, och hamnade på sjukhus. Det gick bra, tack & lov för både förare, figurant och hund. Föraren fick, på eget bevåg, åka och göra provet som de tränat för under 1,5 år...Man vet ju aldrig hur en sådan upplevelse påverkar hunden som dagen efter skulle göra certprov. I detta fall gick det bra, det blev godkända.

Tillsammans med de som blev godkända grät jag glädjetårar och för de som tyvärr inte orkade hela vägen gjorde det så ont i hjärtat så jag trodde det skulle brista! OM jag bara hade kunnat hjälpa! Känslorna bara bubblade upp och otroligt jobbiga personliga Räddningsminnen kom tillbaks till mig. Jag har sagt det förut och säger det igen, hur kan vi vara så påverkad av Räddningen?

Är det för att detta är det absolut roligaste man kan göra med in hund??? Måste vara så  

Team K9 fortsätter sin aktiva träning med sina älskade hundar, även om Nettan & jag nu har vänt vårt

sista blad i vår  

                                                  

                                                              
     Räddningsbok  

Vi har gjort vårt och kan nu överlåta detta till andra yngre, friskare förmågor.T ill dom vill jag säga,

STORT LYCKA TILL & det viktigaste av allt: 

• Ha roligt med din hund
• Väx tillsammans
• Upplev äventyr

och glöm inte att ge

Hunden de bästa förutsättningarna, det är du skyldig din hund. Tänk vad den gör för dig....

Räddningskursen som började som Miljösök kurs, som sedan övergick till Inträdesprov till Räddningshundkurs som sedan utvecklades till Räddningskurs har under denna tid gjort att vi fått träffa och lära känna många fantastiska människor, många som aldrig tränat hund tidigare. Härliga människor & hundar! Räddningskursen under 1,5 år har varit jätterolig, och ibland jättejobbig. Det tar mycket kraft, tid och ork. Mycket känslor under dessa kursers gång, många besvika, många tunga hjärtan :( men också mycket glädje såklart!

Tack Nettan för förtroendet   och att du trodde på mig som hjälpinstruktör. Detta har varit en fantastisk lärorik tid, jag har vuxit och lärt mig mycket som människa och hundförare.

Nu utvecklar vi Team K9 ytterligare, vi kommer SÅKLART fortsätta med vår älskade Räddningssträning!

INGET kan hindra oss från det, och vi skulle heller aldrig ta ifrån vår hundar denna ernorma träningsglädje.

Men vi ska även prova lite andra typer av träning, spår, specialsök mm.

För oss är glädje, våra härliga träningskompisar & våra älskade hundar det viktigaste!

Katarina  

Vill bara passa på att önska en härlig höst till er alla. K9 är snart tillbaks i sina gamla gängor igen, då Nettan & jag snart har slutfört den Räddningskurs vi haft pågående i 1,5 år. Certprovet ska göras i Umeå den 8 november.

Efter det så kommer återigen att kunna ägna oss åt Team K9 och dess utveckling. Vi har som vanligt MASSOR med nya spännande idéer! Ska bli roligt att få följa våra nya fyrbenta medlemmar och dess framgång.

Vi kommer att bjuda några av våra samarbetspartners på lite julglögg, vi är såå tacksam för alla som stödjer och sponsrar ossi K9 med träningsområden och otroligt trevligt bemötande och såklart blir det även en julavslutning för oss K9:or, ja avslutning och avslutning...vi kan ju inte sluta så vi får väl kalla det för julträff då..

Men EN (1) träningsmåndag grattade vi faktiskt Nettan som fyllt år genom att bjuda henne (och oss..) på middag + biokväll. (Det svider fortfarande i träningshjärtat...men mysigt var det)

Under nästa år blir det såklart träningshelger, specialsökträningar, hårda spår träningar mm mm.

  Gazza, Katarina & Exa

Ojoj så fruktansvärt RÄDD man kan bli! Med två framåt schäferdamer i min ägo får man ibland uppleva stunder då hjärtat fullkomligt stannar i kroppen. Så rädd, så rädd man blir!  

Har fått uppleva detta med min äldsta fröken Exa vid ett flertal tillfällen och nu senast vid en träning i en gammal betongfabrik. En fullkomligt underbar plats (ja i våra Räddningsögon då förståss, det finns många som inte riktigt förstår detta men men..)

Hon jobbade på en ganska svår hög vittring, en vittring som krockade med en verkstad i samma byggnad där det varit folk. Hon jobbarde på med hög nos i väldigt högt tempo, och när hon jobbar då är hon fokucerad! Ni ska inte tro att hon tittar vart hon går riktigt, så här kan det bli väldigt farligt. Tror faktisk att hon är en sådan där farlig hund som skulle kunna kliva rakt ut från tredje våning om hon bara har vittring i näsan...  

I denna byggnad finns en "bassäng" innehållande en massa oklara flytande ämnen, som olja, avfettning och gud vet allt! Vi hade under kvällen pratat om denna bassäng och sagt att fy tusan, där finns det mycket farligt. "ramlar dom ner där så dör dom direkt"

Exa jobbar som sagt i högt tempo och mycket självständigt, och plötsligt hör jag ett plums!! och förstår direkt att hon ramlat ner i bassängen! Skriker i förtvivlan till de andra att hon har ramlat ner i vattnet! Alla rusar fram till kanten, men innan jag hinner slänga mig ner på magen för att försöka se och förhoppningsvis få tag på Exa så hinner jag höra Nettans kommentar; "sjönk hon"

DÅ TRODDE JAG ATT MITT HJÄRTA STANNADE!!!

Fyyyy tusan vilken ångest i några sekunde tills jag ser ner över kanten och ser damen ifråga stå nere i hörnet, fullständigt dyblöt av olja och annat otäckt! HON LEVER!

Vi rusar fram till en brandslang och börjar sköja av henne som är så glad så glad...hon fick avsluta sitt sök (med människor vid bassängkanten..) för att sedan bli hemfraktat till dusch och shamponering.

Verkar inte ha tagit någon som helst skada eller fått några men, ibland har man tur.

(Så här glad var hon efter badet..)

Men Räddning kan vara mycket farligt, och den här damen kommer jag att hålla speciellt mycket koll på vill jag lova!

Katarina