K9 träning V 46

Vi fortsätter att förgylla våra hundars & våra träningar med trevlig gemenskap & härliga skratt. Denna vecka var det Mirra som bjöd sina fyrbenta på gofika, nämligen hundanpassade CUPCAKES! Har ni sett så vackra hundbakelser?

Hundarna blev alldeles salig och ögonen gick nästan i kors närde bjöds. På bilden ses gamle Mix 12 år ivrigt väntande på "sin" bakelse... 

  Grattis Mirra 6 år den 15 november, 2013  

Förra veckans träning var vi extra lyckliga då vi hittade igen (lirkade,bände upp) en ny-gammal djup lega, se bildbevis.. och lyckan var fullkomlig för detta galna träningsgäng!!

• Vad är det med Räddning egentligen? 
• Vad är det som gör Räddning så speciellt? 
• Vad är det med Räddning som är så stort? 
• Vad är det med Räddning som lockar mig att utbilda mig själv & min hund under en ganska lång tid? 
• Vad är det med Räddning som driver mig och många med mig att hålla på i så många år? 
• Vad är det med Räddning som vid ett misslyckande eller ej hållbar insats för mig eller hunden vid prov gör att man tom går in i ett långt sorgearbete för att man inte ges möjlighet att fortsätta? 
• Varför påverkas vi så enormt, både positivt och negativt av att jobba med Räddning? 
• Varför blir Räddning som ett måste? 

"Sann Glädje & Teamwork"

• Kanske för att Räddning innebär att man skapar ett kontaktnät av hundvänner för livet
• Kanske för att Räddningsträning innebär ett underbart Teamwork mellan mig & min hund 
• Kanske för att jag vill rädda liv 
• Kanske för att jag har Räddning i blodet.. 
• Kanske för att det ÄR LIVET & LYCKA 
• Kanske för att ingen som inte har provat kan förstå den sanna GLÄDJEN och samspelet mellan mig & min hund på Räddningsträning 
• Kanske för att Räddningsträning har gett mig många härliga träningstunder, mycket roliga skratt och fantastiska träningskamrater. 

"Lycka & Kärlek"    

Räddning har för mig också inneburit en stor sorg. En sorg som jag ibland får återuppleva tillsammans när goda kamrater inte klarar sig igenom de svårigheter och prov som Räddning innebär. En sorg att inte får fortsätta med det man snabbt lär sig att älska och längta till.

En sorg som man troligen kommer att bära med sig resten av livet. Men trots sorgen så finns det många som ändå orkar komma tillbaka med nya krafter och ny hund. Räddningen gör oss ändå stark - på ett konstigt och anmärkningsvärt sätt. VARFÖR?

En gång Räddningshundförare - alltid Räddningshundförare

Skulle vara kul att höra kommentarer från er som läser, svara gärna

Ja då har Exa och jag gjort vår sista Försvarsmaktsövning under 2013.

Vi kommer så länge orken och lusten finns kvar att fortsätta några år till. Men känner mig ändå osäker på om min nästa hund verkligen ska bli tjänstehund. Kraven blir allt större på oss och våra hundar BÅDE inom Räddningen och Försvarsmakten.

Har först nu, vid 50+ kommit fram till att man faktiskt kan ha hund, fortsätta att träna och aktivera hund utan en massa krav på prov, övningar mm. Men det har tagit mig 29 år att inse fakta...(köpte min första schäfer 1984)

Kanske ska jag istället göra andra saker i livet, sådant som jag aldrig hunnit med tidigare. Tänk att bara få slappa i tv soffan någon kväll, ja efter att hundarna fått sitt så klart! Skulle vara riktigt skönt faktiskt. Återstår att se, framtiden får utvisa.

Höstövningen för mig som hundförare och min patrullhund Exa 26-29 september visade sig vara en riktigt rolig övning.

Massor med roliga hundmoment, en del saker vi såklart provat på tidigare men också lite nytt. Roligt!

En förmiddag var det hundsjukvård. Då var det sjukvårdarna som skulle träna på att hantera hund under olika moment, bära hund på bår, i filt, lägga tassbandage mm.

Min Exa tyckte detta var ganska mysigt och bjöd på sig själv!

Mysigt tyckte Exa...

Vi tränade på att bygga kojor till hundarna i den sk. basen. I basen finns alltid en basvakt och oftast finns det en mysig eld också..Specieltt skönt var det denna fredag med eld, då det regnade på oss från kl. 07.00 till 22.00 då det var kväll, och då hade vi varit ute HELA dagen...

Tänk ändå vilka otroligt sköna naturupplevelser man får med sin hund när man är ute på olika uppdrag, träningar eller annat spännande!

  Exa i basen

Vi tränade också lite lydnad, med en massa störningar som folk som gick omkring, som skrek och störde på alla möjliga sätt. Nyttigt och bra för hundarna som ska klara detta.

Men lite gofika hann vi med...

När man är på övning finns det oftast ingenstans att sitta eller några bord att äta vid så det gäller att säga som Kajsa Varg; "man tager vad man haver" och man blir väldigt uppfinningsrik. OCH man kommer att värdesätta en vardag väl hemma vid köksbordet sittande på en trästol som värsta LYXEN...

Här ett släpvagnsdrag som bord..

Som hundförare ska du kunna hantera på AK 4 och Pistol 88, så lite mörkerskjutning fick vi också prova på.

Det var jättekul och spännande. Vår skjutinstruktör pratade om Vilda Western, jag vet inte alls vad han menade...

Man blir trött under övning så det gäller att ta vara på varje tillfälle till vila, precis som våra kompisar gjorde

Stillastående bevakning var ett annat moment, då sitter man stilla med hunden som får ett kommando, Pass på.

Och då koncentrerar upp sig för att lyssna, se o använda näsan. Ett spännande moment där inte bara hunden är på helspänn. Fienden kan ju komma! Hundarna markerade till oss förare mycket tidigt, på ca 200 m avstånd att nu kommer det någon emot oss. Och visst med facit i handen och slutet på momenten fanns de där - fienden ! bara 50 m ifrån oss. DUKTIGA HUNDAR!  Vilka fantastiska vänner och hjälpredor vi har i våra fyrbenta!

Här Exa under stillastående bevakning

  Min hjälte, min bästa vän, min räddare i nöden:

Tassemarkens Exa, du är en fantastisk hund!  

Katarina

Hejsan Gott folk

Nu är det länge sedan som jag skrev något på vår blogg så det är väl dags nu.

Jag och Pheadro har varit ute och tävlat lite sedan sist men tyvärr utan några resultat att skryta med, men dessto bättre har det gått för Bettan & Copper.

Lördag den 31 augusti startade Bettan sin första Lägre klass spår, det var 5 st ekipage till start och Copper gick som nummer 3, jag var inte med ute i spårmarkerna utan satt på klubben i spänd förväntan och väntade på dem och se där kom dom.....hur var ansiktsutrycket och jippie det såg bra ut - 9 på spåret och 10 på upptaget, toppenbra. Då var det dags för budföringen, inga problem sa Copper jag springer så fort jag kan och det lönade sig 10 - 10.

Så kom då lydnaden - Platsliggning i spöregn, Coppers grannar klev upp men Copper låg snällt kvar trots spöregn och skott UNDERBART (det var nog den största segern för mig och Bettan), så var det då dags för lydnaden och Copper gjorde oss inte besviken där heller, några missar men det mesta såg fint ut. Då var det bara att vänta och se om det hade räckt

Och visst hade det det, 506,5 poäng, uppflytt och klassvinst -  GRATTIS!  

Så kom då Söndagen den 1 september då var det dags för Lägre klass sök för Bettan och Copper och Elit sök för mig och Pheadro samt Kristina och Aldo. Mig och Christina och våra små älsklingar kan vi lämna därhän denna gång de var inte på humör!!!  

Men det var Copper 9,5 av bägge domarna HURRA, all träning har lönat sig! Så då var det att ta sig till klubben för budföring och lydnad idag var det i alla fall bättre väder. Budföringen gick galant i dag också, 10 - 10 Platsliggningen var lite otäck idag men han låg kvar 8,5 - 8,5 så var det då lydnaden nu var Copper ganska trött och betygen var sämre än vanligt men men vad gör det när de kunde ståta med 476 p - uppflytt och klassvinst!!!! Vilken helg, ni är SUVERÄNA!

Så åter till vad jag har gjort.  

Jag har varit lärare på Realgymnasiet-  det trodde ni inte va! Jag har haft 3:orna på en veckas utbildning i hundkunskap - det var jättekul.

Det var V37 och vi körde stenhårt: Måndag 11.00 - 17.00 körde vi Allmänlydnadspasset både teori och praktik, sen åt vi middag och sen fortsatte vi med Aktivieringsverktygen, klockan 21.30 gjorde vi kväll, jättehärliga elever som snällt ställde upp trots att en del av dem hade rest långt under förmiddagen, toppenelever!    

På Tisdagen började vi klockan 09.00 Den här dagen handlade om TSB - Trygghet, Sammarbete, Bestämmande. Det är en bra metod som går att hänvisa både till djur och människor och som kan användas som ett bedömmningsverktyg på förare och deras hundar. Gänget jobbade på med stor iver och alla blev annalyserade - även jag! Min analys blev stor trygghet -  liten sammarbetsklot - och stor bestämmande - Det kan väl inte stämma, Eller? klockan 12 och 17 tog vi matpaus sen gick vi ut och tränade markeringsövningar på mina hundar och sen fick de gå in och köra TSB även på de hundarna klockan 21.30 fick de äntligen lite ledigt.

På Onsdagen började vi 09.00 och lärde oss mer om analysverktygen och tittade på pedagogiken nu riktat till de människor vi får på kurserna. Efter lunch körde vi rollspel oj så kul vi hade - här fick verkligen alla ta fram sina skådespelartalanger med mycket skratt och stoj men ändå ett mycket bra arbete. Nu slutade vi klockan 17 så att de fick lite ledig tid.

På Torsdag förmiddag gick de en långpromenad med hundarna på 2 timmar och därefter annalyserade de alla hundarnas beteende under promenaden. Efter lunsh tog vi frågor som vi disskuterade tillsammans och kom med olika förslag till hur det skulle lösas - mycket givande. Under kvällen fick de till uppgift att köra lydnad med sina egna hundar och hålla lektioner med varandra de gjorde ett utmärkt arbete.

Så kom då Fredagen Jag tackade mina elever för en mycket givande vecka och gav dem uppgifter tills vi ses igen vecka 11, då vi får träffas igen. Jag ser verkligen fram emot det. 

Sen har ju jag och Katarina en pågående räddningskurs och oj så jobbigt men fantastiskt kul det är. Ett väldigt härligt gäng där alla verkligen ger 100 % och ställer upp för varandra precis så som man vill se att blivande räddningshundförare är. Jag är väldigt tacksam att jag får rodda ett sånt härligt team och jag hoppas  och tror att de alla kommer att gå i mål.

Och Katarina ett jättestort tack till dig min underbara hjälpinstruktör utan dig skulle vi aldrig ha kommit så här långt - DU ÄR VÄRD DIN VIKT I GULD.

( webbmaster=Katarina tackar för de fina orden...   ) 

Nu har jag surrat tillräckligt om min sommar och höst nu hoppas jag att fler berättar hur ni har haft det, så fram med tangentbordet nu och skriv! Stora kramar till er alla. Nettan

P.S Mix och Pheadro skickar blöta pussar till er alla. D.

Första träningshelgen med de blivande Räddningshundekipagen

Fredag 13 september

Äntligen fick vi då presentera "vårt" kära Sandö för eleverna på Räddningskursen. Vi inkvarterades i de gamla hundlängorna som var precis som förr förutom att de tagit bort alla sängar ur rummen..?? Hur tänkte man då?

Jaja det är väl inget som hindar en Räddningsförare..vi kan sova på platta betongen bara våra hundar har det varmt, gott och mjukt, sådan är vi! Lyx var ju ändå att alla fick ett eget rum där alla hundar skulle vara burade. Även detta måste tränas på.

 
Här gällde det att ta till vara på varenda minut, trots att vi skulle ha hela helgen på oss så ville vi inte gå miste om ett enda skrymsle på anläggningen. Tiden går fort när man har roligt - det talesättet har väl alla hört tidigare.

Vi började med Krypgångarna; Krypgångarna består av ett L-format hus byggt som en slags "hinderbana" där man får krypa, klättra, kana, åla osv. Det går ju ganska bra när man får gå med lampa men utan lampa är det ganska klurigt..

MEN ROLIGT! Alla taggade till tusen, förare och hundar. Rolig övning! (jag skulle vilja ha ett sånt hus hemma... och om någon rik sponsor läser detta går det bra att höra av sig!)

Madde & Femmi

Jessica, Lisabet(dold), Linda, Nettan & Erica med krypgångarna i bakgrunden

Efter detta förflyttade vi oss i området till de sk. Kulisshusen, det gula. Det gula kulisshuset består av 4 våningsplan, där finns trätrappor, där finns gallertrappor, där finns mörker, där finns ruttna fiskar... där finns en slags trumma/rör som man kan krypa i. Åhh det är så himla mycket roligt i detta hus! Jag vill ha ett sånt hemma..

Där fick alla gå nerför i gallertrappor för att väl nere sättas i sökarbete och slutligen hitta och markera en figurant som vi (såklart) placerat i mörkret tillsammans med den väldoftande ruttna fisken...

Figuranter denna kväll var ett gäng elever på skolan som går utbildning till brandmän, roligt att de ställde upp och och extra roligt var att de var så fantastiskt duktiga, läraktiga och intresserade. Kul!

Av 10 hundar var det bara en hund som vi fick bryta innan trappen, det blev för jobbigt. Alla andra jobbade bra och tänkte på säkerhet både gällande sig själv och sin hund.

Som avslutning på denna fredag blev det då äntligen dags för kryp i trumma/rör. Ett mörkt kryp som inte bara går uppför utan också svänger för att sedan gå utför och mynna ut i ett annat rum. Som värsta BODA BORG stuket!

Jätterolig övning som hund & förare tycker är jättekul och gärna vill göra om igen! Lite jobbigt men nyttigt. Jag själv som hjälpinstruktör hade mina två hundar med mig var TVUNGEN att ta röret en sväng med min vuxna hund Exa innan vi skulle låsa och åka därifrån, DET GÅR INTE ATT LÅTA BLI!!! SKITKUL är det! 

Tillbaks i förläggningen var det dags för lite vila och fika, klockan gick mot 23 och vi alla var trötta och en del började göra sig klar för att krypa till sängs.

DÅ - gick larmet!! (fniss, fniss..)

En kvinna är försvunnen och vi behövdes! Kvinnan hade varit ute i flera timmar och vår hjälp behövdes för att söka av ett större område. Tiden går det var mörkt och började bli kyligt och troligen var kvinnan även beroende av medicin som hon inte hade med sig.. Här gällde det att vara effektiva och inte slösa på tid i onödan, här gällde det att rädda liv!

Eleverna fick i uppgift om att lägga upp området och söket själva, vilket de gjorde hyfsat snabbt men kanske borde de inte användt alla hundarna samtidigt. Även om de delade upp området i två grupper så hade det varit bättre att ha några hundar "vilande". De jobbade på bra och hittade till slut den utmattade kvinnan som hade krupit in i ett rör? Bra att tänka på även med SÖK tränade hundar är att föraren måste lära sig att "läsa" sin hund och hela tiden vara uppmärksam på om hunden kanske hittar ett spår eller annat intressant på vägen till området. Precis som i denna övning där en hund tydligt visade att här finns ett spår som ledde in i en buss men föraren hade så bråttom ut till "sitt" område att det missades helt och hållet. Bra att veta och komma ihåg till nästa övning eller kanske tom till nästa skarpa larm!

Lite feedback i förläggningen innan det till slut blev dags för att sova några timmar, klockan hade blivit 03.00

Lördag 14 september

Kaffeproblem? Nej inte alls, man tager vad man haver och - LÖSER PROBLEMET!

Frukost 08.30 därefter begav vi oss återigen till det gula kulisshuset där det var dags för en samarbetsövning.

(Denna övning fick jag själv göra vid min allra första RHFU utbildning 1990.. på Sandö, den är riktigt bra) Alla hjälps åt samtidigt som det blir riktigt mycket hanteringsövning på hundarna - och den är på tid!

Eleverna fick ställa sig utanför själva fasaden på huset. Högt, ca 2,5 m ovanför deras huvud finns ett fönster. Där ska de OCH hundarna in! Några kommentarer;

• "VA!" "Kommer aldrig att gå!"
• "Jag är för tung!"
• "Hur ska hundarna klara det!"
• "Jag gör det inte!" mm

Kommer precis ihåg hur det var själv, men det underbara är att:

MAN LÖSER DET - TILLSAMMANS!

Bilderna talar väl sitt eget språk...

Nettan visar hur högt det är upp till fönstret..

TEAMWORK!

Hantering av hundar, som verkar finna sig i allt nuförtiden...                    

10 förare, 10 hundar = 17 minuter!! Kanonbra jobbat Gänget!

Under denna pulshöjande övning anslöt sig då Magnus som skulle tillbringa lördagen tillsammans med oss alla.

Roligt att återses och roligt att han vill och fortfarande orkar "dras" med oss gamlingar om än nu med en hel grupp färskingar också..Men handen på hjärtat Magnus, du älskar   det här lika mycket som oss eller hur?

Magnus med sin långa erfarenhet och stora kunskap inom Räddningshund ville se hundarna i arbete i det Röda kulisshuset som består av trapphus med lägenheter. De fick prova på både mörker och andra svårigheter. Många goda råd fälldes, en del mindre roliga konstateranden också. Det är tråkigt när någon i träningsgänget inte håller och räcker till för de uppdrag som en Räddningshund ska klara. Men vi hoppas ändå att hundar och förare har haft en fantastisk tid tillsammans som team - Förare + hund men även tillsammans med alla andra i gruppen och att de lärt sig något som de förhoppningsvis kommer att ha med sig resten i livet. Man lär och utvecklas hela tiden, även vi instruktörer.

Erica har skickat ut Äzzo på sök

Cecilia & Dogge

   
Linda, Erica, Madde, Ninni & Jessica

  Lite kvällsmys och grillning nere vid vattnet, gott och välbehövligt då det blivit lite tid för luncher denna helg.

Och vi lär oss alla att ta med extra mycket "grovfika", varma kläder till nästa gång. Det är inte alltid som tidsplaner och scheman kan hållas...Vi ska ju vara "självgående" som det heter, ta vara på oss själva och inte blil en belastning för andra...  

Ingen försvunnen kvinna denna natt kanske var skönt då vi alla både tvåbenta & fyrbenta behövde sova ut ordentligt

Söndag 15 september

3 förväntansfulla tjejer Linda, Erica & Ninni

Denna dag skulle alla få prova på Sothuset, ett "mysigt" ställe för oss räddningsnördar...  

Det är precis som vi önskar: Skitigt, sotigt, becksvart och fullkomligt - UNDERBART!!..??

Här blev det mörkerövningar både på vinden och i källaren, kul! Även lilla Gazza 4 månader fick sig en mörkerpromenad.

Efter lite fika i magen så styrde vi våra hundbilar mot Högberget.

Högberget innehåller bl a ett litet ruinområde. Se bilder nedan.

Webbmaster, Katarina ber att få tacka för helgen och även Exa & Gazza hade en givande träningshelg med ett härligt gäng!

     
Vädret? Ja vädret var även denna gång på vår sida och de mörka molnet tog vägen runt oss istället för over oss...
 

På återseende....

Fredag den 13, låter oroväckande!

Men då tar Nettan & jag med Räddningskursen på Träningshelg till

Höga Kusten och MSB, Sandö!

Packlista är utdelad med mycket instruktioner och material som ska med och alla verkar förväntasfulla och glada över att få tillfälle att se och träna på Sandö, som vi K9:or bara bratar gott om heeela tiden!

Nu ska de själva få se "krypgångar", "kulisshus", "lillön" och "högberget".  I dagsläget är det två av K9:s medlemmar som agerar som Instruktörer på kursen och nytt är att  nu två K9:or ny går kursen. Förutom Jessica och Collins nu även Lisabet med Oyester som också har påbörjat sin fortsatta utbildning till Rdh ekipage. Roligt!

Jag kommer SÅKLART att ta med mig kameran, som hjälpinstruktör kan man faktiskt hinna med att fota en hel del. Vilket är jätteroligt och bilder kommer att läggas ut här på bloggen så fort det bara hinns.

En önskan om en trevlig höst helg till alla - det kommer vi i alla fall garanterat att ha!

Webmaster Katarina

Vilse i Junseleskogarna

Onsdag den 28 augusti ringde en 47 årig kvinna till sin son och berättade att hon var vilse i skogen. Hon hade också med sig sina två hundar. Han larmade i sin tur Polisen och ett eftersöksuppdrag var ett faktum.

Polisen använder sig först av egna resurser men om tiden går och de behöver stöttning kallar de in E-kontrakterade hundar, Hemvärd och ibland fler resurser som orienterare eller privatpersoner.

Jag och min hund Exa har E-kontakt med polisen i Sundsvall och står i ständig "stand-by" för att vid behov hjälpa till.

Och när man hör på nyheterna att någon är saknad då skärper man alla sinnen med en adrenalinhöjning till följd...

Torsdag den 29 augusti fortsätter sökandet och nu har alltså personen i fråga varit i skogen över natten. I norrlänska skogar är temperaturen inte så hög den här tiden på året...Torsdagen går och inte förrän vid 16 tiden fick vår kontaktperson bekräftat att Polisen ville ha vår hjälp. Då vi hade ca 30 mil för att nå till detta område så

bestämdes det att vi skulle vara på plats på fredag morgon.

Två ekipage åkte tidigt och var på plats vid 7 tiden fredag morgon, medan jag (som har valp i familjen) snällt fick invänta på valp vakten innan jag och Exa kunde sticka hemifrån vid 6.30

Jag kom till platsen vid 10 tiden, fick information och tilldelning av område, sedan var det bara att sätta igång. Man vill verkligen ta vara på varenda minut när det gäller eftersök av försvunna personer. Man vet ju att någonstans där ute i stora skogen finns det en person som behöver hjälp och vi ser också på mycket nära håll dennes anhöriga. Vilket kan vara både på gott & ont, beroende på insatsens slut. Tyvärr är det inte alla gånger den saknade hittas vid liv.

Vi tre hundekipage jobbade på i första området vilket var (som vanligt) ett svårframkomlig område med mycket höga bergsskrevor osv. Fick nya områden eftersom vi blev klar, vi såg en massa engagerade människor som hjälpte till överallt, vi såg helikoptern som också jobbade på.

Något som är svårt vid eftersök är att inte bränna ut sig själv och hunden. Att tänka på att vi kanske ska jobba i MÅNGA timmar.. Man vill ju så gärna hitta! Men eftersom vi går ensam med hund i skog så gäller det att tänka på säkerhet i första hand, vi får inte bli skadad och på så sätt bli en belastning för insatsen istället för en resurs. Tänka på att dricka mycket, inte glömma bort att fylla på magen med lite mat ibland..fast man egentligen inte alls vill tänka på fika eller mat utan bara "köra på"...

Det kan bli många steg i oländig terräng, många timmar i sökskogen...

Vid 16 tiden fick vi besked om att personen är återfunnen, och nästa tanke är då? Lever personen?

Jadå personen är vid god vigör!! Yes!

Den känsla som man då får i hela kroppen går inte med ord att beskriva!

  Man blir så LYCKLIG så man ibland skriker rakt ut! Härligt!  

Kvinnan hade gått närmare 1 mil, varit ute i 2 dygn i en skog där det sägs vara mycket björn..Hon hade alltså övernattat 2 nätter utomhus. Jag tror att denna kvinna kan skatta sig lycklig att hon hade sina två hundar   med sig, både som sällskap och som värmekälla under natten!

Hunden - människans bästa vän!

Skönt att det gick bra och att vi trötta men nöjda kunde återvända hemåt igen, en resa på 3 timmar. Vad gör man inte för sina medmänniskor, och vad gör man inte för att få använda sin hund till det den helt enkelt är BÄST på:

Att ställa upp för oss tvåbenta, i vått & torrt, i ur & skur!

Hundförare Katarina med hunden Exa

Stora Grattishälsningar till Bettan & Copper som i helgen lyckades med konststycket att bli uppflyttat i två grenar!

Vilken prestation och vilket ekipage!

31/8 Matfors BK, uppflytt högre spår 560.5 P

1/9 Matfors BK, uppflytt högre sök + klassvinst med 476 P

Bettan säger lite försynt " jag är så nöjd med min hund" vet du Bettan?

K9 är SÅ NÖJD MED DIG och din hund 

GRATTIS!