k9

Senaste inläggen

Av k9 - 16 november 2011 14:05

För en hundförare innebär en alldeles vanlig promenad inte alls en alldeles vanlig promenad.


En promenad för oss innebär:

  • Att vi måste ha bilen nära, för vi har så mycket hundträningsgrejer
  • Att fickorna alltid är överfulla med godis av alla de slag
  • Att kameran är med
  • Att alltid "promenera" i områden som är av högsta intresse för oss dvs. bilskrotar, soptippar, värsta ratiga skogarna, parkeringshus eller andra "spännande" platser
  • Att midjeväskan finns i den medhavda bilen för att snabbt kunna utrustas med spårsele, uppletande föremål eller andra nyttigheter som vi kanske kan ha användning av under promenaden

Här följer några bilder som exempel på en helt vanlig promenad för en hundförare


 

Hoppsan ett cementrör av allra bästa sorten. Det måste vi genast prova! Puma väntar på sin tur..  

och Exa tycker att hon tar alldels för lång tid på sig

 

Det här är kul matte!

 

som vid snart 4 års ålder vet att matte vill att hon ska "posa" ibland...


Hälsningar från webmaster vid en skön höstpromenad i november

Av k9 - 16 november 2011 11:09

I vår hundfamilj har det kommit en katt bland hermelinerna, nja eller kanske det är en katt bland hundarna...


När familjens ena dotter tillfälligt flyttade hem hade hon med sig i boet - EN KATT! Ojojoj tänkte vi hur ska detta gå?

Vi installerade genast och omgående ett stort antal kompostgrindar (tack alla tillverkare för denna universalprodukt, hur kunde man tidigare leva utan detta??) Huset kom att se ut som någon slags grön labyrint med hinder som skulle passeras för att komma in i kök, sovrum, hall, vardagsrum mm mm. Ibörjan öppnade vi dom men efter några dagar försökte vi istället lite "graciöst" kliva över dom, på mer eller mindre smakfulla sätt...


Men denna lilla katt, jag kallar honom Missemojen, men han ska enligt dottern väl kallas Lovis eftersom han är en katt med Norsk skogskattblandning i blodet minsann och har tofsar i sina små öron precis som ett Lodjur.


 

Denna raket katt (han är snabb..) han tyckte minnsann inte om att det sattes upp gröna hinder överallt i huset så han hoppade helt sonika över dom (eller så var han självmordsbenägen) rakt in till två stora (hungriga..nja) schäfertikar! och vi trodde att nu är hans sista stund kommen.. men man ska aldrig säga aldrig har jag nu börjat lära mig efter snart 50 år i livet. Denna lilla tofskrake tyckte att hundarna var jättemysiga och ville gärna umgås med dom. Hundarna, ja dom blev nog först lika förvånad, och förskräckt som oss andra men sedan har dom också vant sig.


Numera går jag först en promenad med två hundar för att sedan byta ut dessa mot en något mindre - katt. Jag är inte förtjust i innerkatter och tycker att han måste få uppleva gräs under tassarna. Så det blir en något kortare kattpromenad. Jag håller just nu på att lära honom hur ett träd ser ut. Jag håller upp honom mot trädet och säger: "Det här är ett träd, det kan man klättra i". Han har ännu inte förstått hur man ska göra, trots att jag har hållit upp honom mot trädet och mitt nästa steg blir atagligen att visa honom hur man gör...(till mina döttrars förskräckelse) Det finns de som säger att man minsann inte alls ska ta ut innekatter för då börjar dom till slut att kräva att vara ute, men det struntar jag i - för jag vill i allafall att denna lilla tofsgosse ska få känna lukt av skog, känna gräs under tassarna och få lyssna till fåglarna...


Idag finns inte längre några gröna hinder i vägen i vårt hus, Missemojen ja Lovis då går omkring som en kung. Och Exa den yngre tiken och katten umgås som de bästa kompisar. De leker tillsammans och Lovis ser gärna och ofta till att springa riktigt fort och Exa är så klart snabb på att hänga med! Gamla damen Puma är en mer stillsam typ. Hon iaktar mer och spana,r något som Lovis uppskattar mycket när han är på det humöret. Han stryker sig gärna mot Puma och igår tvättade han henne i öronen för att sedan lägga sig ner nära intill den stora schäferkroppen. Allt medan jag stod stilla och studerade och samtidigt förbannade mig själv över att kameran inte fanns inom räckhåll.


Tänk vad dom ständigt förvånar oss våra djur.

Katarina  

Av k9 - 8 november 2011 10:40

Vi sörjer tillsammans med en kamrat att Mr Cattledog, Red Alert's Dewi har lämnat oss.

Han har tillsammans med alla andra fyrbenta vänner rest till Regnbågslandet.


Det är alltid tungt när man tappar en kär familjemedlem. Någon man upplevt glädje och sorg med. Speciellt när de måste lämna detta jordeliv pga sjukdom som i Dewis fall. Skickade denna vers till Dewis matte som en liten liten tröst i hennes och familjens sorgearbete. Läs versen nedan:


A letter from your pet in heaven
To my dearest family,
some things I'd like to say.
But first of all, to let you know,
that I arrived okay.


I'm writing this from the Bridge.
Here I dwell with God above.
Here there's no more tears of sadness.
Here is just eternal love.


Please do not be unhappy
just because I'm out of sight.
Remember that I am with you
every morning, noon and night.


That day I had to leave you
when my life on earth was through,
God picked me up and hugged me
and He said, "I welcome you.


It's good to have you back again,
you were missed while you were gone.
As for your dearest family,
They'll be here later on."


God gave me a list of things,
that he wished for me to do.
And foremost on the list,
was to watch and care for you.


And when you lie in bed at night
the day's chores put to flight,
God and I are closest to you...
in the middle of the night.


When you think of my life on earth,
and all those loving years,
because you are only human,
they are bound to bring you tears.


But do not be afraid to cry:
it does relieve the pain.
Remember there would be no flowers,
unless there were some rain.


I wish that I could tell you
all that God has planned.
If I were to tell you,
you wouldn't understand.


But one thing is for certain,
though my life on earth is o'er.
I'm closer to you now,
than I ever was before.


There are rocky roads ahead of you
and many hills to climb;
But together we can do it
by taking one day at a time.


It was always my philosophy
and I'd like it for you too;
That as you give unto the world,
the world will give to you.


If you can help somebody
who's in sorrow and pain;
Then you can say to God at night...
"My day was not in vain."


And now I am contented...
that my life was worthwhile.
Knowing as I passed along
I made somebody smile.


God says: "If you meet somebody
who is sad and feeling low;
Just lend a hand to pick him up,
as on your way you go.


When you're walking down the street
with me on your mind;
I'm walking in your footsteps
only half a step behind."


"And when it's time for you to go...
from that body to be free.
Remember you're not going...
you're coming here to me."

 

RIP Dewi- vi kommer aldrig att glömma dig. Team K9

Av k9 - 20 oktober 2011 12:30

TEAM K9



(ja eller delar av den i allafall..)


Äntligen var det då dags för årets andra träningshelg på Sandö. Tack Magnus återigen för en fantastisk givande och rolig träningshelg! Fastän många av oss har tränat hund under så många år på Sandö lyckades Magnus att utmana oss och våra hundar med nya övningar och omgivningar. Vi trodde nog att vi varit ÖVERALLT men så var icke fallet... Och vädret ja,   vad ska vi säga: Det var med oss även denna helg och lördagens planerade grillmiddagen kunde gå av stapeln som tänkt. Härligt!

 

Vi börjar dessa helger med att samlas på fredag kväll och inkvartera oss och våra hundar. Fredag kväll brukar vi ägna oss åt att planera kommande träningsdag och äta lite gott tillsammans. Vi har med åren blivit de värsta gourmeer och njuter 

Verkligen av en god måltid tillsammans med likasinnade hund människor som trevligt sällskap.


Desserter..                                       


     God dryck (här med flugskydd..)


och naturligtvis kandelabrar med tända ljus..



Och maten smakar ju som bäst efter en heldags träning med trötta hundar som sover sött på rummen!


   Vårt "helghem" 


  Lördag morgon uppstigning kl. 7.00, rastning och utfording av hundar samt frukost för oss "tvåbenta" kl. 8.00 Hundarna kommer alltid först för oss, oavsett om vi är hemma eller på träning.


Rescue day One

Vi hade bestämt att börja kl. 9.00 och alla är alltid lika taggade, Magnus, Vi OCH hundarna. Alla älskar vi denna tokroliga hundaktivitet!

Och vi vill hinna med så mycket som möjligt under dessa 2 dygn tillsammans (helst hade vi även kunnat träna nattetid, men man måste kanske känna sina begränsningar och förstå att man behöver sova ibland också...)

  Kristina, Nettan o Bettan i väntan på sin tur

  Eva-Lena & Oyester är på språng!

   Magnus ger värdefulla instruktioner

Räddning innebär att man får lära sig att vänta... både som hund

och människa..


   Gamle Mix 10 år är van "väntare"... 

  


Gallertrappor tränas det ofta på, det ska en Räddningshund klara. Och vi som är aktiva hundmänniskor tycker att alla hundar oavsett ras ska få möjlighet att tränas i miljö, trappor, buller mm.

Här kommer Exa i gallertrappan (hunden som blev utdömd som 1 åring på ett inträdeprov för blivande Räddningshundar pga att hon vände i en gallertrappa) Efter några gångers träning och en förare som haft Räddningshund i ca 20 år så var såklart en trappa inget besvär och hon springer helt obehindrat i trappor idag...

       

   En del passar på att sola en stund,

  medan andra showar lite och visar sig från sin bästa sida..

   Aldo-mannen

  Lill-Copper

   LIsabet & Mirra

  Dags för gourmet lunch, Bettan tittar hungrigt på..

det bjuds på höstens Sandö specialitet:


Kantarellsoppa!


  Lite frisök av Exa i kulisshusen


Därefter dags för koppelsöket, det som man alltid glömmer att träna på..men här ser markeringarna ut att fungera

  Nettan & Mix

   Bettan & Copper

  Lisabeth & Mirra

  Ibland tar vi en paus,  

  men är snabbt tillbaka igen!

  Kristina & Aldo får "specialpeppning" av Magnus

  Eva-Lena dubbelkollar att hunden är rätt ute...

  och det sägs att en bild säger allt, och Eva-Lena verkar väldigt nöjd så..

Härligt!

  Katarina & Exa väntar på sitt koppelsök ( är du klar snart matte???)

  Gruppens linslusar

Lisabeth & Oyester!

 

När figgarna

    

 är på plats är det hundens tur att jobba

  Nettan & Pheadro

   Magnus intar position,

  Hunden gör sitt jobb

  och även förarna får jobba där inne  i mörkret

  Mix sköter sig perfekt

  och Magnus passar på att ge lite belöning!

  Men är kritisk också både gällande hund och förare, precis som vi alla vi ha det.

 

Detta "brinner" vi i K9 för, ja förresten hund som hund..men Räddningen är något som ligger oss varmt om hjärtat   

End of Rescue day One


Rescue day Two

Även söndag morgon uppstigning kl. 7.00, sedan raskt iväg på nya äventyr. Idag stod ytsök, ganska stora sådana på agendan, och såklart GÅR det inte att lämna Sandö utan att ett besök i "kryptunnlarna"...och man får ju så "härliga" bilder därifrån (fniss,fniss)

  Exa fokuserar och väntar..

   Härligt! En bilskrot skulle sökas av   

Hon hittar, markerar och får belöning.

     

 Bra jobbat stumpan!

  Bettan och Copper gör sig klar.. ( även fotografen)

  opps väldigt vad mörkt det blev! Och vart är hunden??

  Här är han..

  och här! Men vart är matte?

   här!  

  Till slut blev fotografen tvungen att säga: Stå still så i får en bild! Och den blev ju bra, matte OCH hunden på samma bild. Precis som vi vill ha!

  Nästa ekipage Eva-Lena..

  

... och Oyester. Jag ger upp!

  Äntligen någon som står still. Tack Lisabeth & Mirra!

  

Helgen avslutas med en genomgång av de närvarande ekipagen och vi alla i

Team K9

vill återigen tacka  

 Magnus      för hans engagemang och frikostighet att ställa upp för denna grupp av hundtokiga människor i olika åldrar och faser i hundlivet med :

Gamla pensionerade Räddningshundar, blivande Räddningshundar, Räddningstränade hundar som aldrig fick chansen att bli Räddningshundar

men som alla har en sak gemensamt

   Alla är lika "Räddningsgalen"   


Tack för att jag får tillhöra er, Webbmaster/Fotograf:

  Katarina


Vi återkommer under hösten/vintern med fler spännande bilder och NATURLIGTVIS återkommer vi med 2012 års träningshelg på Sandö.

Välkommen åter kamrater!













Av k9 - 20 oktober 2011 12:28

K9 Sundsvalls mest aktiva träningsgrupp, kommer snart att ha en egen logga!

Logga är under tryckning och kommer att lanseras på bloggen inom några veckor...


Vår samarbetspartner Brodera i Sundsvall har hjälpt oss att ta fram loggan.

www.brodera.se


Av k9 - 20 oktober 2011 12:25

Alla som anförtrotts ett kall - är änglar


  


Och Räddning är vårat "kall"...



Av k9 - 20 oktober 2011 12:09

   Nästa gång du ser ett djur – tänk då på att…


 


Det kan i själva verket vara en ängel i fjädrar eller päls du just har mött. Stanna upp en liten stund och säg hej på dig lilla ängel, - vad vacker du är


Hur vi behandlar våra djur är precis så som vi väljer att behandla oss själva


Valet borde väl då vara väldigt enkelt..... självklart med kärlek och respekt!



Av k9 - 19 oktober 2011 10:37

  Sune var en liten Amerikansk Cocker Spaniel, även kallad "Kung Sune" eftersom han alltid trodde att han var en rottweiler....


Sune kom till min mamma Karin som 1 åring. Mamma hade precis gått i pension och jag och mina syskon tyckte att det skulle vara trevligt för mamma med lite sällskap men framförallt större möjlighet för mamma att komma ut i skog o mark med härliga hundpromenader.


Sune har åkt till Regnbågslandet. Den 10 oktober fick han somna in i samförstånd med veterinär Mats Österholm på Sundsvalls Veterinärmottagning till mammas och vår förtvivlan. Sune blev 8 år gammal. Sune har alltid (som de flesta andra Cocker) haft problem med sina öron som krävde mycket omsorg och många och kostsamma veterinärbesök. Vid ett av dessa uppmärksammde veterinären ett ljud på Sunes hjärta. Det visade sig att Sune också led av ett hjärtfel. Enligt veterinären så skulle Sune kunna leva vidare med detta men om han fick hosta så måste det sättas in medicin.


Sune hade en en lång skön sommar tillsammans med sina 4 schäferkompisar och katter som finns inom familjen. Här gjorde han verkligen rätt för sitt namnör ”Kung Sune”, eftersom han uppträdde som en rottweiler i modell mindre bland dessa stora hundar. Det var härligt att se!

     Sune tillsammans med Nicko & Holger


Men hostan kom och vi sökte veterinärhjälp igen. Hos veterinären upptäcktes att Sunes hjärta var kraftigt förstorat och tryckte mot luftstrupen och därav hostan. Det visade sig att Sune var i så dåligt skick att veterinär rekommenderade en avlivning.

Sune led och mådde inte alls bra.


Tyvärr är det ju så att vi har endast våra djur till låns och det är livskvalité som gäller och tyvärr kunde vi inte hjälpa Sune till ett fortsatt värdigt liv.


Den 10 oktober 2011 fick Kung Sune somna in, lugnt och stilla hos veterinären. Nu är han i Regnbågslandet, tillsammans med sina friska kompisar. Och vi kan faktiskt se en syn framför oss där han fortsätter att styra och bestämma bland alla stora (och små) hundar för att han är och kommer alltid att vara en rottweiler i modell mindre…



RIP Sune



     

  

  





Presentation


Välkommen till TEAM K9 och hunden,vår bästa vän

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2016
>>>

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kategorier

Arkiv

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Länkar

Skriv gärna några rader!

Prenumerera

Besöksstatistik


Skapa flashcards