Exa och jag har varit på vår första Försvarsmaktsövning. Övningen pågick för oss i 4 dygn. Efter att ha pysslat med Räddningshund under många år så är detta för mig något helt nytt. Bara det att vara grönklädd och inte rödklädd är nog så svårt.

Övningen var från torsdag till söndag och vi hundförare hade ingen hundtjänst förrän på lördag morgon. Alltså fick Exa stanna hemma och bli upphämtad av mig inför lördagens övningar. Hade ingen lust att ha henne sittande i bilen och ständigt behöva ha dåligt samvete för att inte hinna med lilla damen. Det var dessutom ganska varmt ut (iallafall på dagarna)nätterna i tälten var lite kallare..

På lördag var det då äntligen dags för lite hundtjänst (som vi hade längtat! )  gruppen delades in i två grupper och vi begav oss av till skogen. De som ville fick möjlighet att låta hundarna åka i hundtransportvagn. Det hade Exa aldrig fått prova och så klart så måste vi prova det! Under dagen följde några övningar där vi fick träna med att ha en hel grupp med oss. En hund spårade och vi hade med oss två "säkrare" på sidan samt en hund som "släpande hund". Min Exa fick uppdrag att gå som släphund den första biten. Och det kan jag säga att vi verkligen behöver träna på! Herregud med den hunden! Som alltid ska vara i täten, som jag slet! Men nyttigt, nyttigt! Vi passerade två huggormar i spåret, tack och liv så var det ingen som blev biten. Nu får man vara lite försiktig i skogen..  

Söndagen var också ämnad för en del hundtjänst. Tyvärr blev det inte så för mig eftersom jag hade ett skjutprov att klara av för att få godkänt i min förra Försvarsmakts kurs, Skyddsvakt. Men mina snälla kamrater såg minnsann till att Exa ändå fick följa med till skogen och få träna på ljud och vind utan matte och det gick så bra så bra. Tack för det kamrater!  

Kan också berätta att skjutprovet nu är avklarat och godkänt.  

Och helt plötsligt så var denna helg slut och Exa och jag hade avklarat vår första övning tillsammans. Nu ser vi fram emot att få vidarutveckla vår spårträning och kanske lite annat smått och gott som en Försvarsmaktshund kan ha nytta av.

Och visst kan jag erkänna att det kändes det lite häftigt när alla 250 grönklädda stod uppställd i givakt och Överstelöjtnant hälsade oss alla godmorgon med sin starka stämma, och vi svarade: GODMORGON ÖVERSTELÖJTNANT! Man kände sig faktiskt stolt och väldigt svensk på ett konstigt sätt..

Man lär så länge man lever!

Soldat Nordin med hund

Mycket roligt har man ihop med sin hund, mycket spännande får man uppleva tillsammans.

Men när hunden blir sjuk eller gammal då tvingas man som hundägare att ibland fatta stora känslomässigt jobbiga beslut.

Har idag fått besked från veterinär att min gamla Puma nyss 10 år fyllda -

  - En dam med mycket värdighet och pondus.

                             - En dam som åldrats med heder och som under hela sitt långa

                               hundliv har jobbat hårt och intensivt.

- har drabbats av en juvertumör.

Puma kom till oss som en liten skrutt från Uppsala. Hon var den minsta valpen i kullen och vi valde mellan henne och en kullsyster. Jag bestämde mig snabbt när jag fick Puma i min famn och hon lade sin haka på min axel och tittade in i mina ögon.

Hon var min!

Och min har hon varit, hon har varit en ständig följeslagare som följt mig i allt som jag gjort. Ibland lite motvilligt men aldrig motsträvigt. Skulle jag säga åt henne att gå genom eld, så har hon nog gjort det.

Vi har fått en underbar tid tillsammans. Gjort en härlig resa tillsammans. Vi har gått kurser, tävlat, kämpat på tillsammans i vått & torrt, i ur & skur. Tagit oss igenom en Räddningsutbildning, där många (även jag) ibland tvekade över Pumas förmåga som Räddningshund.

Det visade sig att hålla hela vägen ut, och hon certades 2005 till min stora glädje. Räddningen har berett oss både mycket glädje.

Puma fick gå i pension 2010 den dagen hennes ”lillasyster” Exa tog över rollen som familjens tjänstehund samt även Eftersökshund med E-kontrakt hos Polisen i Sundsvall

Puma har under våren haft 2 kollapser som visade sig som någon typ av anfall med stelhet och krampanfall som varade en kort stund (som små ”tia-attacker” ) Därefter kvicknade hon till igen och allt var som vanligt. Dessa anfall gör också att man funderar på hur Puma skulle klara av en operation.

Vår veterinär säger att visst går juvertumören att operera, allt går ju.

Frågorna är många:

Hur klarar hon en operation?

Hon har levt ett intensivt och bra liv. Har hon levt sitt liv?

Ska vi utsätta henne för detta? Orkar hon?

Hur blir hennes liv efter en operation?

Beslutet är mitt och ingen annans – det är svårt för en hundägare

Stort Grattis till de K9 ekipage som gjorde godkänt inträdesprov till Räddning den 1 maj i Sundsvall!

De godkända ekipagen är:

Hannah & Hera  

Eva-Lena & Oyester

Jessika & Lurvas

Bettan & Copper

Vi i K9 önskar er lycka till under er kommande Räddningshundkurs och håller tummarna för att ni även kommer att göra ett godkänt slutprov.

Sandö var sig likt

Lika sotigt, lika klurigt, lika underbart!

Stort tack till Magnus        som orkar med oss år efter år!

Som vi är bortskämda med så var vädret underbart.  

Denna träningshelg hade vi inakorderat oss på ett vandrarhem och grillen fick vi användning av..

Mycket bra övningar fick vi prova. Magnus ville speciellt se våra juniorer (närmare bestämt 5 st !!) som ska göra inträdesprovet i början på maj.

Här nedan följer 4 av dessa.

Lisabet & Oyester

  Jessika & Lurvas

Bettan & Copper

Hannah & Hera

Men alla hundar var med och tränade tom Exa som faktiskt inte är Räddningshund utan Försvarsmaktshund.. men som fungerar mycket bra även i Räddningssöket. Kul att se! Även våra två pensionärer Puma och Mix var med och jobbade, där är det full fart fast de båda har hunnit passera 10 års sträcket.

Härlig att få åldras med värdighet!

   Gamla Mix

Tänk att när vi tränade sist gjorde hon likadant, Eva-Lena..

Mycket funderingar..

Peptalk och Teamwork, det används mycket inom K9

En "enkel" lucka trodde vi, blev mycket svårare eftersom fönster och dörrar var öppna i huset och det blev inte mycket vittring kvar precis vid luckan. De flesta hundar behövde gå förbi några gånger för att få vittring..

   Bra instruktioner

Man får också lära sig att vänta, här i skuggan väntar Hera på sin tur

Nettan & Pheadro ska jobba

Nettan hade också liste högläsning för gruppen- ur tävlingsreglerna, vad trodde ni??

Bettan & Copper

Hittar figurant, bra jobbat! 

De hade även byggts en del på Lillön, vi funderar på att flytta dit...

Team k9/Katarina med Puma & Exa

(Ja, tom att ligga under en skitig bro är ett rent nöje - på Sandö...)

Sandö vårt kära Sandö

Oj vad vi längtat efter dig hela långa vintern!

Oj vad vi saknat sothuset, kulisshusen, högberget. Bara man säger ordet Sandö kommer luktsinnet till och med ihåg den speciella doften som finns i varje vrå..

Denna för många intetsägande lucka ca 2,5 upp på en vägg säger inte så mycket tycker ni. Men för oss galningar som fått i uppdrag att "här ska ni upp - med hundar - utan stege eller hjälpmedel. Hjälp varandra och ni har ett antal minuter på er"

För oss är denna lucka ett kärt minne. För vi grejade det vi fixade det - tillsammans. Teamwork, vilken grej!

Ja, vi är galen. Galen i hund och galet tokig när vi säger att vi älskar att träna våra kära hundar tillsammans med alla superkamrater och Sandö är för oss galna en mycket speciell plats.

Vi är så glada att vi varje år fortfarande får chansen att besöka vår favoritplats - Sandö.

Men nu så är det änligen dags för vårens träningshelg!

Vi återkommer med fler spännande bilder efter träningshelgen.

Glad Påsk från oss alla i Team K9

• Härligt att snön är borta och att vi kan börja träna utomhus
• Härligt att vi äntligen "hittat igen" skogen
• Härligt att vi slipper långkalsonger, mössa & vantar

Vår första riktiga utomhusträning blev på Timrå Betong. Det bjöds på riktigt varma vindar och hundarna var extra taggade.

Hundarna kunde sitta utomhus och vänta på sin tur och slipper tråkiga bilar...

Och EXTRA härligt att vara figg, när solen värmer och man slipper frysa. Idel glada och nöjda miner på vår träning - som oftast!

Jaha, så har vi då gjort vår premiär i freestyle jag och Mix. Vi kallade oss för de gamla, vilket ju stämmer och det syntes på matte men inte en sekund på min kompis Mix. Han studsade och hoppade och sprang runt matte så jag blev alldeeles snurrig, vem som körde vem vet jag inte men jag måste erkänna- VI HADE KUL- och det lät som om publiken hade det oxå.
 

 
Mix har tjatat på mig vareviga dag att vi ska träna mer men matte tog ut sig så mycket att det blev operation veckan efter......nää det var planerat men det har inte blivit någon som helst träning med matte den sista tiden. Men som tur är har mina underbara kamrater i K9 ställt upp och låtit Mix & Phedro tränat räddning en gång i veckan. Ni är undeerbara Tack så mycket. 
Och tack till Bettan, Eva-Lena, Lisabeth och grannen Karin som har ställt upp med promenader till mina älsklingar vad skulle vi ha gjort utan er. Vi tackar er av hela våra hjärtan.
 
Nu är jag på bättringsvägen och har kommit igång litegrann i alla fall, så det finns hopp för att Mix i alla fall ska få träna freestyle men någon fler tävling har jag inte gått med på!!!!!!!!!!!!
 
Om ni vill se och höra vårt framträdande så finns den på min Facebooksida, Mix har gett sin tillåtelse till att visa den han tycker att han kommer till sin rätt där, matte har en annan åsikt om sig själv men som vanligt har jag inget att säga till om.
 
Ha en underbar vår nu kör vi så det ryker..................
 
Kram från Nettan och en superstolt Mix  

Från militär med hund, fast jag vill nog helst kallas hundförare inom Försvarsmakten. Någon militär blir jag nog aldrig, jag är och förblir HUNDFÖRARE!

Har varit och gjort utbildningen Skyddsvakt. Återigen en utbildningshelg utan hund. Inte bra, men jag hittade dag 2 en schäfertik som jag överföll...

Kursen innefattade en massa teori, med skriftlig prov. Vi fick lära oss självskydd och blev också bedömda när vi fick agera som skyddsvakt under en massa iscensatta scenarion. 

De hade tre manliga funktionärer som var fantastisk på att spela teater. De spelade överförfriskade, beväpnade våldsmän, bystiga kvinnor, utvecklingsstörda mm. Många roliga skratt fick vi och de spelade verkligen bra och var riktigt våldsamma ibland. Det ingick också en hel del tid på skjutbanan + skjutprov.

Vi var 10 deltagare på kursen och (5! instruktörer), jag var enda tjejen och fick ha ett helt logement för mig själv. Lyxigt! Riktigt skönt att slippa en massa snarkande karlar....

Vi fick alltså lära oss hur man stoppar obehöriga personer - på det ena eller det andra sättet. Antingen räckte det med en klar o stark stämma: HALT,SKYDDSVAKT eller så fick vi ta till lite hårdare tag och handgripligen omhänderta personerna i fråga. Då sa jag till "mina pojkar" att det kändes riktigt tryggt att ha dom där bakom i "min" patrull när jag själv stod där framme som Skyddsvakt med darrande knän väntande på att något oväntat skulle inträffa...

Veckan efter kursen fick jag möjlighet att träna just Skyddsvakt med flera hundförare inom Försvarsmakten men då med hund. Det var jätteroligt och gruppen som hade arrangerat kvällens träning hade lagt upp träningen på ett roligt sätt. Se bild nedan hur ett omhändertagande gick till...

Lite spännande att se hur min hund reagerade i en sådan situation, hon är ju ganska nyutbildad Försvarsmaktshund, MEN hon var taggad som tusan och ville gärna vara med och hjälpa de som brottade ner "boven"...

Några rader från Hundföraren Katarina